Born this way.



Jag står på listan till detta party imorgon. Bloggminglet börjar 21 när jag slutar på jubbet så kan egentligen gå raka vägen dit MEN jag är sjukt fattig. Har ingen att gå med heller, kan knappt komma på någon som skulle vilja gå dit. Ha ha. Känns muppigt att bara stå och stirra i ett hörn liksom, inte ens kunna ta en drink. Nog för att man får drink/dricka på minglelt men den kan man ju inte gå och smutta på hela kvällen Antar att visningen är senare på kvällen också. Detsamma med Therese som ska uppträda...Så jag har inte riktigt bestämt mig...
Hatar att sånt här alltid ska inträffa när jag inte har glowen. Eller the money.
Nä det blir nog en slackerhelg för min del misstänker jag.


Hipster-night!


I fredags var det alltså 80-tals klubb på Bonden. Breakfast Club.
Lokalen belamades av hipsters, de flesta födda på 90-talet, dansandes ryckig dans med sina fula upprullade chinos och tygväskor.
Jag satt mest och skrattade hela kvällen.

Dj-setet chockerade mig något. För att preppa så mycket angående musiken och DJ:s så blev jag fundersam. Förvånansvärt dålig inhyrd DJ för kvällen(förutom den ordinarie), som lika gärna kunde ha satt på ett blandband. Han verkade mest vilja dricka drinkar, klappa händerna och slängkyssas med folk.

Riktigt underhållande var det i alla fall.
Nej de skulle behöva en mer uppstyrd DJ för att få en lyckad klubb. Kanske någon som mig. Såklart. Jag anser inte att man är DJ om man bara står och byter låter, inte har någon som helst koll på sina mixar, låtarna går på fade out och det blir tysta mellanrum mellan... Då vänder man plattor! Ett uttryck som jag till och med använder ibland för att jag inte vill att folk ska förvänta sig att jag är värsta världsvana DJ:n. Efter denna kväll känner jag mig dock världsvan!

Klubbarrangören och jag har haft kontakt via mail om att jag ska komma och gästspela där men varje gång han föreslagit någon kväll har det krockat med mitt mupp-jobb. Hade tänkt gå fram och snacka lite denna kväll och presentera mig men det blev aldrig läge. Kanske lika bra det.

Kurt Cobain 20 Februari 1967 - 5 April 1994.



Det känns overkligt att det är hela 17 år sedan min hjälte Kurt Cobain försvann. Tog sitt liv.
Han förändrade verkligen mitt liv med sina texter. Nirvana var verkligen min första stora musikupplevelse och klart avgörande för mitt framtida musikintresse.
Kurt Cobain är för mig den absolut störste poeten för mig, alltid.

Jag lyssnar Nirvana hela dagen och tänker på den dagen då jag fick veta att han hittats död.
Jag minns hur jag läste brottsutredningar, privatdetektivers utlåtanden, såg bilder på hans fötter genom fönstret, hur Courtney gråtande talade ut till fansen. Hur alla satt i gräset och grät, höll om varandra skakandes.
Jag minns hur jag själv grät. Hur otroligt starkt jag reagerade. Faktiskt så starkt som jag hittills i mitt liv reagerat på någonting.
Bara det var ett uppvaknande.
Tack Kurt Cobain för allt du gav mig och som du fortsätter att ge mig, för alltid.



I love you
I love you           

X

All in all is all we are

RSS 2.0