Sorg är svårt.

Har varit hos pappa i ÅNGERMANLAND nu sedan i Torsdags. Ska åka en sväng och hämta lilla Sydney i JÄMTLAND och sedan bär det av till STOCKHOLM igen på Tisdag.

Behövde de här lugna sköna dagarna till att ta farväl. Jag och killen har bott hos pappa och hans fruga. Farfars begravning blev som han ville ha den. Kort och liten i ett kapell intill kyrkan.
Sorgligt och fint.
Idag åker vi till farfars lägenhetoch  går igenom lite saker och papper, hälsar på faster och tar en middag innan bussen tar oss vidare...
Känns skönt att Jax hängde med. Vet inte hur jag hade hanterat det annars. Tror inte jag varit så rolig de här dagarna...Har varit skönt bara att veta att han är vid min sida.

Kul att få tid att hänga med brorsan också som ni ser på denna smickrande bild!
Hörs snart!

Begravning.

Idag.
Enough said.

RIP farfar.
Här har ni en av hans favoriter:



Robert Burns, skotsk poet.

Kramp.

Det är en molande värk som ibland tar över min kropp. Letar sig från bröstryggen, ut i vänster arm, lillfingret domnar bort, får någon slags kramp mellan tummen och pekfingret.
Jag rör på händerna som knakar och knäcker.
Det bränner i ryggen, jag trycker bak armarna och det känns som om hela ryggraden hoppar till i ett knak. Jag knäpper händerna och trycker dem så långt upp jag kan ovanför huvudet. Det sprakar till. Pendlar med armarna två gånger över huvudet. Någonting hoppar till där inne, det knakar och smäller som ett litet fyrverkeri.
Efter nio timmar har värken letat sig upp i huvudet, jag har så ont att jag knappt kan sitta upprätt.
Tar en taxi hem. Möts av min trasiga soffa som jag inte lyckats släpa ut till grovsoparna än.
Lägger madrassen på golvet istället, lägger mig på mage, lägger handflatorna under axlarna, trycker upp överkroppen mot taket. Det gör så ont att det är skönt och förvånade tårar droppar ner på kudden.
Det är dags att sova.

RSS 2.0