Dagens läsning!
Dagens kurslitteratur. Ska lägga mig i soffan och läsa nu med total tystnad i rummet.
Ingen radio. Ingen tv. Ingen musik. Dock ett öppet fönster som släpper in fågelkvitter.
And I love this right now. Luktar underbart ljuuuuuvligt och är perfekt för torr händer!
New hair!
Snuvad på träningsvärken!
Blev nästan besviken nu när jag vaknade och inte har träningsvärk!
Tränade stenhårt igår, eller ja för att vara mig, och tog i så jag blev blodröd i ansiktet. Var helt slut på kvällen när jag satt på jobbet men idag har jag inte ens träningsvärk i armarna och jag som gjorde armhävningar och tvingade mig själv att ligga plankan fast jag inte orkade.
Tänkte: Om jag inte klarar det här får jag inte åka till Thailand i Oktober.
Ställde in träningen idag igår för jag trodde att jag skulle vara helt slut idag.
Skumt.
Skumt.
Skumt.
Funderade på att ge mig ut på en promenad men när jag öppnade köksfönstret blev jag attackerad av osynliga björkpollen-pilar så sitter här med tårar på kinderna och nys i näsan. Jag hade hoppats på att slippa tabletter mot pollen och klara mig på nässpray och ögondroppar men nu är det nog kört med den planen. Känner mig allergisk även inomhus. BLÄ BLÄ BLÄ.
Oh well det kan vara bra med en lugn dag. Ska jobba härligt 23-05 inatt och imorgon.
Blir en lugn dag med säsong 3 av min nyfunna favoriteskapism SONS OF ANARCHY. Jag är helt inne i serien och den världen just nu. Ibland är det så skönt med lite verklighetsflykt.
Kate Sagal som vi känner igen som Peggy Bundy, Våra värsta år, är så jäkla grym!
Gemma, JAX och Tara är mina favoritkaraktärer.
Tränade stenhårt igår, eller ja för att vara mig, och tog i så jag blev blodröd i ansiktet. Var helt slut på kvällen när jag satt på jobbet men idag har jag inte ens träningsvärk i armarna och jag som gjorde armhävningar och tvingade mig själv att ligga plankan fast jag inte orkade.
Tänkte: Om jag inte klarar det här får jag inte åka till Thailand i Oktober.
Ställde in träningen idag igår för jag trodde att jag skulle vara helt slut idag.
Skumt.
Skumt.
Skumt.
Funderade på att ge mig ut på en promenad men när jag öppnade köksfönstret blev jag attackerad av osynliga björkpollen-pilar så sitter här med tårar på kinderna och nys i näsan. Jag hade hoppats på att slippa tabletter mot pollen och klara mig på nässpray och ögondroppar men nu är det nog kört med den planen. Känner mig allergisk även inomhus. BLÄ BLÄ BLÄ.
Oh well det kan vara bra med en lugn dag. Ska jobba härligt 23-05 inatt och imorgon.
Blir en lugn dag med säsong 3 av min nyfunna favoriteskapism SONS OF ANARCHY. Jag är helt inne i serien och den världen just nu. Ibland är det så skönt med lite verklighetsflykt.
Kate Sagal som vi känner igen som Peggy Bundy, Våra värsta år, är så jäkla grym!
Gemma, JAX och Tara är mina favoritkaraktärer.
Snuvad på kärleksromanen!
Det har varit en stressig vecka och för några timmar sedan letade sig ett obehagligt tryck ut över mitt högra bröst. Det gör ont men det är inte farligt vet jag. Panikångesten.
Förmodligen är det stressen som tar ut sin rätt. Har knappt hunnit sitta ner och skriva eller vila, vilket är något min kropp är i stort behov av för att fungera.
Nåja, det blir inte lika stressigt framöver. Nu bytte två föreläsningar plötsligt plats och båda skulle vara denna veckan vilket gav mig lite panik då båda hade mycket text att läsa innan.
Detektivromanen avhandlades i Tisdags och idag var det dags för Kärleksromanen.
Av en slump kollade jag på kursens sida innan jag åkte till Universitetet (knappt hunnit sitta vid datorn i veckan ens) och ser att kvällens föreläsning är inställd. Gråååååt! Jag som var så taggad. Har ju läst både Steele, en helt sjukt rolig Harlequin, om kärleksromaner, Fredrika Bremer, Zahle och annat intressant som jag var fucking ready att diskutera.
De två andra föreläsningarna har jag mest suttit tyst, nickat och skrattat. Har lite skräck för att öppna käften i ett så mäktigt rum som en föreläsningssal. Känner mig liksom inte riktigt värdig...I dag hade jag tänkt övervinna denna rädsla men det blev alltså inte av.
Hoppas hoppas hoppas att de kan klämma in denna föreläsning någon annan dag!
Under föreläsningen om detektivromanen diskuterade vi bland annat "For the sake of Elena av Elizabeth George vilket var jättekul då jag på min skrivkurs läst hennes "Skriv på!" där hon berättar om hur hon skriver. Hon verkar ha en enorm disciplin och skriver efter väldigt bestämda ramar/mallar och tillvägagångsätt. Kan tänka mig att detta skrivsätt är ett av de bästa då man skriver den här typen av böcker. I mitt fall skulle det nog inte fungera, skulle känna mig instängd på något sätt.
"For the sake of Elena" har filmatiserats av BBC och här är länk till första avsnittet av 9:
FOR THE SAKE OF ELENA
(Saxat bok.nu (För hennes eget bästa heter boken på svenska): "Elena Weaver chockerar alla som träffar henne första gången. Med sin figurnära klädsel och sina pråliga smycken utstrålar hon erotik men också intelligens. Hon utmanar alla förutfattade meningar om hur en ung flicka med handikapp bör vara. Elena lever som student i Cambridge ett intensivt liv i tillfälliga fysiska och känslomässiga förbindelser - tills en dag någon väntar på henne i dimman under hennes joggingtur. Kommissarie Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers genomför sin undersökning i den exklusiva universitetsmiljön. Här råkar de mitt in i en härva av kärlek, besatthet och svartsjuka - en malström av känslor för vilkas skull Elena offras.")
Nästa vecka är föreläsningen gällande Grafisk roman. Ingen koll så det blir intressant?
Förmodligen är det stressen som tar ut sin rätt. Har knappt hunnit sitta ner och skriva eller vila, vilket är något min kropp är i stort behov av för att fungera.
Nåja, det blir inte lika stressigt framöver. Nu bytte två föreläsningar plötsligt plats och båda skulle vara denna veckan vilket gav mig lite panik då båda hade mycket text att läsa innan.
Detektivromanen avhandlades i Tisdags och idag var det dags för Kärleksromanen.
Av en slump kollade jag på kursens sida innan jag åkte till Universitetet (knappt hunnit sitta vid datorn i veckan ens) och ser att kvällens föreläsning är inställd. Gråååååt! Jag som var så taggad. Har ju läst både Steele, en helt sjukt rolig Harlequin, om kärleksromaner, Fredrika Bremer, Zahle och annat intressant som jag var fucking ready att diskutera.
De två andra föreläsningarna har jag mest suttit tyst, nickat och skrattat. Har lite skräck för att öppna käften i ett så mäktigt rum som en föreläsningssal. Känner mig liksom inte riktigt värdig...I dag hade jag tänkt övervinna denna rädsla men det blev alltså inte av.
Hoppas hoppas hoppas att de kan klämma in denna föreläsning någon annan dag!
Under föreläsningen om detektivromanen diskuterade vi bland annat "For the sake of Elena av Elizabeth George vilket var jättekul då jag på min skrivkurs läst hennes "Skriv på!" där hon berättar om hur hon skriver. Hon verkar ha en enorm disciplin och skriver efter väldigt bestämda ramar/mallar och tillvägagångsätt. Kan tänka mig att detta skrivsätt är ett av de bästa då man skriver den här typen av böcker. I mitt fall skulle det nog inte fungera, skulle känna mig instängd på något sätt.
"For the sake of Elena" har filmatiserats av BBC och här är länk till första avsnittet av 9:
FOR THE SAKE OF ELENA
(Saxat bok.nu (För hennes eget bästa heter boken på svenska): "Elena Weaver chockerar alla som träffar henne första gången. Med sin figurnära klädsel och sina pråliga smycken utstrålar hon erotik men också intelligens. Hon utmanar alla förutfattade meningar om hur en ung flicka med handikapp bör vara. Elena lever som student i Cambridge ett intensivt liv i tillfälliga fysiska och känslomässiga förbindelser - tills en dag någon väntar på henne i dimman under hennes joggingtur. Kommissarie Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers genomför sin undersökning i den exklusiva universitetsmiljön. Här råkar de mitt in i en härva av kärlek, besatthet och svartsjuka - en malström av känslor för vilkas skull Elena offras.")
Nästa vecka är föreläsningen gällande Grafisk roman. Ingen koll så det blir intressant?
Hipster-night!
I fredags var det alltså 80-tals klubb på Bonden. Breakfast Club.
Lokalen belamades av hipsters, de flesta födda på 90-talet, dansandes ryckig dans med sina fula upprullade chinos och tygväskor.
Jag satt mest och skrattade hela kvällen.
Dj-setet chockerade mig något. För att preppa så mycket angående musiken och DJ:s så blev jag fundersam. Förvånansvärt dålig inhyrd DJ för kvällen(förutom den ordinarie), som lika gärna kunde ha satt på ett blandband. Han verkade mest vilja dricka drinkar, klappa händerna och slängkyssas med folk.
Riktigt underhållande var det i alla fall.
Nej de skulle behöva en mer uppstyrd DJ för att få en lyckad klubb. Kanske någon som mig. Såklart. Jag anser inte att man är DJ om man bara står och byter låter, inte har någon som helst koll på sina mixar, låtarna går på fade out och det blir tysta mellanrum mellan... Då vänder man plattor! Ett uttryck som jag till och med använder ibland för att jag inte vill att folk ska förvänta sig att jag är värsta världsvana DJ:n. Efter denna kväll känner jag mig dock världsvan!
Klubbarrangören och jag har haft kontakt via mail om att jag ska komma och gästspela där men varje gång han föreslagit någon kväll har det krockat med mitt mupp-jobb. Hade tänkt gå fram och snacka lite denna kväll och presentera mig men det blev aldrig läge. Kanske lika bra det.
Breakfast Club!
Ikväll ska jag på klubb! Det ska bli jättekul då det inte blir att jag går ut alltför ofta längre.
Blir mer att man sitter hemma hos någon(mig), och hänger.
Ska bli riktigt skönt att höra smaskig 80-tals musik och svänga lite på höfterna som en hiiiiipster!
Funderade först på att vara helt nykter och duktig och gå upp och träna imorgon men känner att nej nu är jag faktiskt ledig i några dagar på rad för en gång skull så jag ska göra som jag vill! Känner att för att bli lite lagomt lullig sådär och stå och dansa!
Promenader blir det i påsk och sedan back to the gym nästa vecka! (Har avverkat mina 2 pass som jag har som rimligt mål per vecka dock så jag HAR ju varit duktig. Fattar inte att jag inte kan känna att jag någonsin är nog duktig.)
Bonden är lite nostalgi för där var jag mycket när jag var yngre och precis flyttat till Stockholm. Sedan följde en galen Stureplansperiod som jag mår illa bara jag tänker på!
Ska ta en inspirerande promenad när jag pollenskyddat mig ordentligt på söder tänkte jag. Blir premiär för mig på uteservering idag. Ska träffa en trevlig vän som jag lärt känna på jobbet och ta några öl och kedjeröka lite, härligt!
Händer mycket på staden idag.
Premiär för klubb Sobeer också där det endast serverar alkoholfritt. Hoppas det går bra, tycker det är en skön idé. Ibland känner man för att gå ut men kanske inte alltid känner för de där apraka människorna, så tänker jag. Det är mer människorna som är ute som gör att jag inte går ut så ofta än själva gå-ut-andet. Tycker alltid det ska vara någon störig jävel som förstör kvällen.
Kollade in deras drinklista som fick mig att tänka på fruktdrinkarna i Thailand. Åhhhh<3
Hade velat gå på premiären, är ju nära från Bonden, men känns lite knäppt att komma dit och vara berusad... XD. Får man ens komma in om man är full?
Shit då kanske det blir ett dumpsterställe för alla som blir nekade på ställen eller liknande.
Jag vill även:
Klippa mig
Sola solarium så att ryggen gör mindre ont
Få massage
Shoppa vårkläder
...men man kan inte få allt...eller?
Vi får se. Jag är ute efter RUBBET!
Vissa saker är inte och kommer aldrig bli kul.
Populärkultur?
Har fått i uppdrag att läsa en Harlequin-bok och en Danielle Steel eller Nora Roberts.
Tänkte först på Harlequins sjukhus-serie, även kallad den vita serien, men valde istället en bok från serien "intrigue"-romantisk spänning. Sitter och skrattar högt när jag läser. Detta är verkligen humor för mig. Bara det att man på första sidan får ett persongalleri är ju helt fantastiskt! Så att man kan hänga med i den komplicerade historien eller vad???
Eskapism när den är som bäst.
Danielle Steel valde jag av nostalgiska själ då jag verkligen plöjde igenom hennes böcker med stor spänning när jag var runt 10-11 år. Att behöva verklighetsflykt redan då kan verka tragiskt och faktum var att jag kände mig väldigt ensam i min "familj". Jag hade liksom ingen trygghet så jag älskade att fly in i andra världar. Efter Steel blev det Agatha Christie.
Har länge tänkt att jag ska läsa igenom dessa nu i "vuxen" ålder!
Tänkte först på Harlequins sjukhus-serie, även kallad den vita serien, men valde istället en bok från serien "intrigue"-romantisk spänning. Sitter och skrattar högt när jag läser. Detta är verkligen humor för mig. Bara det att man på första sidan får ett persongalleri är ju helt fantastiskt! Så att man kan hänga med i den komplicerade historien eller vad???
Eskapism när den är som bäst.
Danielle Steel valde jag av nostalgiska själ då jag verkligen plöjde igenom hennes böcker med stor spänning när jag var runt 10-11 år. Att behöva verklighetsflykt redan då kan verka tragiskt och faktum var att jag kände mig väldigt ensam i min "familj". Jag hade liksom ingen trygghet så jag älskade att fly in i andra världar. Efter Steel blev det Agatha Christie.
Har länge tänkt att jag ska läsa igenom dessa nu i "vuxen" ålder!
En Lagerkvist passar bra idag.
Hur än min väg genom världen går,
ett barn jag blir i hela livet.
För stor är den rymd som över mig står,
och mitt sinne för undergivet.
Den starke må ropa mot himmelens rum,
den stolte sitt huvud höja.
Min tanke blir liten, min mun blir stum
när över mig stjärnorna dröja.
ett barn jag blir i hela livet.
För stor är den rymd som över mig står,
och mitt sinne för undergivet.
Den starke må ropa mot himmelens rum,
den stolte sitt huvud höja.
Min tanke blir liten, min mun blir stum
när över mig stjärnorna dröja.
Right here right now.
Hej!
Det vore jättekul om du ville prenumerera på mig!
Klicka på Prenumerera på mig i länklistan till höger!
Vilket väder. Har tyvärr skallebank(uttalas med skånska) och är redan stressad över att jag börjar jobba 17. Har redan fått ett utbrott på min skrivare som inte funkar. Det funkar inte! Skrivare I need. Åh jag har inte råd att köpa allt jag behöver nu. Behöver liksom SÄNG, SOFFA, SKRIVARE, TV. Bara dyra stuff. Och jag mitt smartass beställde två bistrostolar igår som jag inte har råd med men jag blev alldeles till mig när jag äntligen hittade dem på nätet och dessutom kan jag betala dem på 6 månader. Love them!
För er som inte känner till BISTRO:
" Bistro bord och stolar skapades i slutet på 1800-talet av franska Fermob. De blev snabbt populära bland Paris caféägare då möblerna enkelt kunde vikas ihop och ställas in i lokalen vid dagens slut. På så sätt slapp caféägarna betala skatt för en permanent uteservering. Idag har Bistro fortfarande kvar sin tidlösa charm, men är samtidigt en modern möbelserie. Med sina livliga färger passa Bistro möbler både på terassen, i trädgården och på fiket. Idag är Fermob den ledande franska tillverkaren av utemöbler. Fermob har en mängd kända designers i sitt stall, så som Frédéric Sofia, Pascal Mourgue och Sophie Labayle. "
FERMOD
Jag ska dock ha dessa inomhus med ett Bistrobord är det meningen för att skapa den där cafékänslan. Ska göra ett litet hörn med ett bord och stolar vid ett av fönstren i vardagdsrummet där jag kan sitta och skriva med fönstret öppet (jag har tyvärr ingen balkong). Det kommer att bli asmysigt. Dessutom är de här möblerna en klar investering då de är av superkvalitet!
De kan hänga med den dagen jag flyttar till större med balkong :D.
Bra att börja samla lite inför det också.
Det ligger och gnager massa irritation i mig som jag inte vet vad jag ska göra av! Får försöka träna bort skiten imorgon! Blev lite bättre nu dock när jag tänkte på min fina bistrohörna <3
Nu ska jag äta middag till frukost/lunch.
Fördelen med att bo själv är denna matanarki som råder!
Det vore jättekul om du ville prenumerera på mig!
Klicka på Prenumerera på mig i länklistan till höger!
Vilket väder. Har tyvärr skallebank(uttalas med skånska) och är redan stressad över att jag börjar jobba 17. Har redan fått ett utbrott på min skrivare som inte funkar. Det funkar inte! Skrivare I need. Åh jag har inte råd att köpa allt jag behöver nu. Behöver liksom SÄNG, SOFFA, SKRIVARE, TV. Bara dyra stuff. Och jag mitt smartass beställde två bistrostolar igår som jag inte har råd med men jag blev alldeles till mig när jag äntligen hittade dem på nätet och dessutom kan jag betala dem på 6 månader. Love them!
För er som inte känner till BISTRO:
" Bistro bord och stolar skapades i slutet på 1800-talet av franska Fermob. De blev snabbt populära bland Paris caféägare då möblerna enkelt kunde vikas ihop och ställas in i lokalen vid dagens slut. På så sätt slapp caféägarna betala skatt för en permanent uteservering. Idag har Bistro fortfarande kvar sin tidlösa charm, men är samtidigt en modern möbelserie. Med sina livliga färger passa Bistro möbler både på terassen, i trädgården och på fiket. Idag är Fermob den ledande franska tillverkaren av utemöbler. Fermob har en mängd kända designers i sitt stall, så som Frédéric Sofia, Pascal Mourgue och Sophie Labayle. "
FERMOD
Jag ska dock ha dessa inomhus med ett Bistrobord är det meningen för att skapa den där cafékänslan. Ska göra ett litet hörn med ett bord och stolar vid ett av fönstren i vardagdsrummet där jag kan sitta och skriva med fönstret öppet (jag har tyvärr ingen balkong). Det kommer att bli asmysigt. Dessutom är de här möblerna en klar investering då de är av superkvalitet!
De kan hänga med den dagen jag flyttar till större med balkong :D.
Bra att börja samla lite inför det också.
Det ligger och gnager massa irritation i mig som jag inte vet vad jag ska göra av! Får försöka träna bort skiten imorgon! Blev lite bättre nu dock när jag tänkte på min fina bistrohörna <3
Nu ska jag äta middag till frukost/lunch.
Fördelen med att bo själv är denna matanarki som råder!
Man ska vara personlig men inte privat.
Varför är det så?
Jag ska nu äta en glass och försöka överleva ett 17-01-pass som jag desperat försökt bli av med utan framgång(vilket är helt förståligt)...
Jag kommer att få ta så mycket skit ikväll I just know it och så ska jag sitta där och vara sjukt trevlig tillbaka även om någon kallar mig hora eller säger att de ska få mig avskedad, kanske till och med att jag är galen(jo det hände faktiskt häromdagen), att jag borde skämmas, att de ska slå mig på käften osv trots att jag bara sitter och pratar som en glad, trevlig robot med direktiv uppifrån.
Överskriften hade ingenting med detta att göra. Så att det inte blir några frågetecken.
Jag ska nu äta en glass och försöka överleva ett 17-01-pass som jag desperat försökt bli av med utan framgång(vilket är helt förståligt)...
Jag kommer att få ta så mycket skit ikväll I just know it och så ska jag sitta där och vara sjukt trevlig tillbaka även om någon kallar mig hora eller säger att de ska få mig avskedad, kanske till och med att jag är galen(jo det hände faktiskt häromdagen), att jag borde skämmas, att de ska slå mig på käften osv trots att jag bara sitter och pratar som en glad, trevlig robot med direktiv uppifrån.
Överskriften hade ingenting med detta att göra. Så att det inte blir några frågetecken.
Carolina Gynning.
Härliga Carolina. Jag älskar människor som kan ha både yta och djup. Det ena behöver inte utesluta det andra. Ups and downs. Highs and lows. Prestationsångest och succé. Jag känner igen mig mycket i henne faktiskt.
Denna tavlan har hon gjort och är på min önskelista.
Jag har aldrig kunnat måla, sa jag för några dagar sedan till en kompis.
Har du försökt då? frågade hon.
Det har jag ju faktiskt inte. Jag har ingen aning om hur man gör. Så när jag har råd ska jag faktiskt införskaffa mig oljefärg och måla någon slags tavla. Det kan bli bra, det kan bli dåligt. Ska i vilket fall bli kul att testa.
Vad jag menade var nog snarare att jag inte kan teckna...Och teckna och måla behöver ju inte gå hand i hand direkt. Min farmor var konstnär och nu är det nog dags för mig att utforska om jag har något av hennes talang i mig.
I´ll be back med uppföljning!
Duktig Lördag.
Somnade tidigt igår med en utmattad hjärna och värkande kropp.
Vaknade tidigt imorse med ett fint humör och skön energi.
Var på JYMPA på FRISKIS och konstaterade att min kondition inte är den bästa. Bara gått på KI-balans pass innan men tänkte nu när ryggen börjar stabilisera sig lägga in lite jympa-pass.
Har min realistiska plan med två pass i veckan för att inte hamna i någon besvikelsesvacka och känna mig misslyckad. Efter träningen blev det tacopaj med sallad i solen. Första uteserveringen för mig i år!
Därefter en skön promenad och snack med kompis. Gick i alla fall över en timme innan jag var tröttöga, något slut och behövde åka hem XD.
Väl hemma tänkte jag ta en tupplur men fick ny energi då en annan kompis ville komma hit och dricka vinspritzers och mumsa plockmat! Har förvisso tvättstugan i kväll (kul Lördag jag vet men har inte haft tid innan och nu är det faktiskt klädkris) men det blir nog roligare med lite vin i kroppen...
Har som den studenska jag numera är gjort fyra matlådor till veckan som kostade 20 spänn!
Har mitt "roliga" jobb att se fram emot imorgon...
I alla fall att äta god middag på jobbet, hahaha...
I huvudet snurrar tankar om vänskapsäktenskap, att det fram till 1939 var lagligt att avskeda kvinnor som gifte sig, förlovade sig eller blev med barn och Fredrika Bremers intressanta och mystifierade liv.
När blev egentligen kvinnor människor? Kvinnor var ju länge qvinnor.
Nä kvinnor är ännu inte helt människor känns det som. Det gäller att inte acceptera detta faktum. Jag vägrar faktiskt göra det. Synd att man ens ska behöva skriva om saken. Jag rekommenderar en cool bok istället från början av 1900-talet som jag tycker att alla ska läsa!
Saxat från Wiki:
Elin Matilda Elisabet Wägner, född 16 maj 1882 i Lund, död 7 januari 1949 i Rösås i Bergs socken i Kronobergs län, var en svensk författare, journalist och feminist. Hon var ledamot av Svenska Akademien från 1944. Hon var dotter till rektorn fil.dr Sven Wägner och Anna Mathilda Elisabeth (född Ekedahl), som var prästdotter från Tolg i Småland. Vidare var hon syster till journalisten Harald Wägner och faster till Ria Wägner. Åren 1910-1922 var hon gift med litteraturvetaren John Landquist.
Och läs om Fredrika Bremers liv också. Det är jävligt intressant och fascinerande!
Saxat från Wiki:
Fredrika Bremer, född 17 augusti 1801 på Tuorla i Pikis socken, nära Åbo, Finland, död 31 december 1865 på Årsta slott i Haninge kommun, Stockholms län, var en svensk författare, feminist och välgörenhetsidkare.
Vaknade tidigt imorse med ett fint humör och skön energi.
Var på JYMPA på FRISKIS och konstaterade att min kondition inte är den bästa. Bara gått på KI-balans pass innan men tänkte nu när ryggen börjar stabilisera sig lägga in lite jympa-pass.
Har min realistiska plan med två pass i veckan för att inte hamna i någon besvikelsesvacka och känna mig misslyckad. Efter träningen blev det tacopaj med sallad i solen. Första uteserveringen för mig i år!
Därefter en skön promenad och snack med kompis. Gick i alla fall över en timme innan jag var tröttöga, något slut och behövde åka hem XD.
Väl hemma tänkte jag ta en tupplur men fick ny energi då en annan kompis ville komma hit och dricka vinspritzers och mumsa plockmat! Har förvisso tvättstugan i kväll (kul Lördag jag vet men har inte haft tid innan och nu är det faktiskt klädkris) men det blir nog roligare med lite vin i kroppen...
Har som den studenska jag numera är gjort fyra matlådor till veckan som kostade 20 spänn!
Har mitt "roliga" jobb att se fram emot imorgon...
I alla fall att äta god middag på jobbet, hahaha...
I huvudet snurrar tankar om vänskapsäktenskap, att det fram till 1939 var lagligt att avskeda kvinnor som gifte sig, förlovade sig eller blev med barn och Fredrika Bremers intressanta och mystifierade liv.
När blev egentligen kvinnor människor? Kvinnor var ju länge qvinnor.
Nä kvinnor är ännu inte helt människor känns det som. Det gäller att inte acceptera detta faktum. Jag vägrar faktiskt göra det. Synd att man ens ska behöva skriva om saken. Jag rekommenderar en cool bok istället från början av 1900-talet som jag tycker att alla ska läsa!
Saxat från Wiki:
Elin Matilda Elisabet Wägner, född 16 maj 1882 i Lund, död 7 januari 1949 i Rösås i Bergs socken i Kronobergs län, var en svensk författare, journalist och feminist. Hon var ledamot av Svenska Akademien från 1944. Hon var dotter till rektorn fil.dr Sven Wägner och Anna Mathilda Elisabeth (född Ekedahl), som var prästdotter från Tolg i Småland. Vidare var hon syster till journalisten Harald Wägner och faster till Ria Wägner. Åren 1910-1922 var hon gift med litteraturvetaren John Landquist.
Elin Wägners skönlitterära böcker behandlar kvinnors rättigheter, kvinnlig rösträtt, fredsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor. Den feminism hon företräder har felaktigt benämnts särartsfeminism. Elin Wägner inspirerades till en början av den samtida feministen Ellen Key men distanserade sig alltmer från Keys essentialistiska hållning. Utvecklingen syns bland annat i Genomskådad (1937) och Hemlighetsfull (1938).
Och läs om Fredrika Bremers liv också. Det är jävligt intressant och fascinerande!
Saxat från Wiki:
Fredrika Bremer, född 17 augusti 1801 på Tuorla i Pikis socken, nära Åbo, Finland, död 31 december 1865 på Årsta slott i Haninge kommun, Stockholms län, var en svensk författare, feminist och välgörenhetsidkare.
Fredrika Bremer anses vara kvinnorörelsens främsta pionjär och som författare introducerade hon den realistiska romanen i Sverige. Hennes roman Hertha blev opinionsbildande vilket efter en livlig debatt medförde att riksdagen 1858 beslöt att kvinnan skulle myndighetsförklaras. Redan under sin livstid var hon världsberömd och hennes böcker såldes över hela Europa.
Kerstin Norborg och så JAG.
Hade ett mycket givande samtal med Norborg. Mest efter att alla andra gått på lunch faktiskt. Jag satt kvar i klassrummet och åt min medhavda äckliga matlåda. Hon frågade vad jag skrev på och kommenterade lite och tyckte det lät som en häftig idé (vad skulle hon sagt i och för sig haha).
Hon tipsade om stipendier man kan söka och få för att kunna ägna sig helt åt sitt skrivande.
Vi pratade om att mitt "jobb" stör mig i min process och att jag skulle vilja leva och andas mina texter men att det blir så hattigt när det är annat som måste göras. Hon kände igen sig i detta och berättade hur hon brukade göra och att hon nu har ett rum i en byggnad på Skeppsholmen dit hon går varje dag och skriver mellan 9-13. Fatta vad grymt.
Hon börjar med en promenad vid vattnet utan telefon eller annat och bara går, rensar huvudet, tar in bilder och ljud, dofter osv. Njuter och slappnar av, tömmer huvudet.
Jag vill leva på att skriva! Jag ska leva på att skriva. Jag skriver jag är jag lever jag brinner jag älskar jag utvecklas jag förvånas jag äcklas jag gråter jag blir förbannad jag fnittrar jag har blivit nykär i texten!!!
Norborg fick mig att inse att det inte är någon brådska. Att man inte ska ge upp. Hon gav ut sin första roman vid 32 och en novellsamling vid 40 så hey ingenting är för sent.
Tyvärr har jag människor omkring mig som verkar ha gett upp, tycker att allting är försent som varken ser ljus eller verkar känna någon hoppfullhet eller längtan medan jag sitter och tänker att fan vad grymt det är att göra det man vill, det man känner att man mår bra av.
Jag tror att alla människor brinner för något, de behöver bara vakna från sin trötta vardagsdvala och se vad det egentligen är de vill. För hur många omkring sig har man inte som absolut IIIIINTE gör det de vill/jobbar med det de vill/åker dit de vill/säger det de vill till den där personen osv.
Jag lever inte min dröm fullt ut just nu men jag gör det jag tror på och jag vägrar att sunka in mig i någon ge-upp-allt-suger-sur-inställning. Tycker man att något inte är bra i sitt liv så tar man tag i det. Är det något man längtar efter, drömmer om, brinner för så ser man till att försöka ta sig dit.
Man kämpar, har sitt sikte klart och har man inte det skissar man på en plan hur man ska ta sig dit och sedan KÖR MAN!
Så har jag gjort i hela mitt liv i alla fall och det har funkat.
Sedan kan jag säga att de senaste ungefär 6 åren har varit en kamp tillbaka till detta riktiga jag. Jag hade en ordentlig svacka som förpestade många år av mitt liv pga en vidrig sak jag var med om men det ska vi inte prata om nu. Det har varit en lång väg tillbaka men nu börjar jag känna igen mig själv förutom att jag blivit fet på kuppen. Depression makes even the best FAT.
Jag menar, har inte alla en dröm? Vad som helst! Det behöver ju inte vara att bo i ett slott eller något sådant överdådligt. Det kan vara vad som helst. Nu har det råkat vara att mina drömmar varit ganska stora och det mesta har jag lyckats med tidigare så varför skulle jag inte lyckas med det här?
Har man inget man brinner för är man antingen deprimerad, lat, har dålig självkänsla eller blev lobotomerad vid födseln.
Du ansvarar för din egen lycka!
Om jag är lycklig?
Faktiskt inte speciellt. Tyvärr. Det finns mer att vara ledsen över än att vara glad över på det personliga planet därför får det ligga och skvalpa lite på sidan just nu som det gjort ett tag för jag orkar inte. Jag vill göra det jag mår bra av, finner utveckling i och som tar mig framåt. Jag är inte en sådan som står och stampar på samma ställe.
Jag agerar. Men det finns något i mitt liv just nu som jag varken reagerar eller agerar ut för jag får ingen luft, energi av att ens försöka.
Jag lägger mitt allt i texterna, det jag vill få klart innan året tar slut. Nu är det dags för mig att vara egoistisk för en gång skull. Jag har varit alldeles för snäll de senaste åren, alldeles för mesig, generös. Det har slagit tillbaka. Jag har gett och gett av mig själv men inte fått något tillbaka.
Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Alla har någon.
Jag får kirra allt på egen hand. Jag har ingen sådan där bästis jag kan ringa mitt i natten och snacka med när ångesten är som värst. Som sover över tre dagar i rad och vi hänger i pyjamas och skrattar och pysslar och dricker vin i sängen. Jag har ingen som skulle kasta sig på en buss och komma hit för att jag drömt en hemsk dröm som gör att jag har dödsångest i flera dagar. Jag har ingen som känner mig utan och innan. Jag har ingen själsfrände. Ingen som alltid håller mig bakom ryggen, ingen som alltid är där när jag behöver någon.
Jag har bara mig själv. Det har alltid varit så. Den här distansen kommer aldrig försvinna.
Och jag har ansvar för min egen lycka.
Jag vet att den kommer. Jag vet att jag kommer att få till det men förmodligen inte på det sättet som folk runtomkring mig tror.
Ja tänk vad mycket klokheter jag fick ur mig bara av att jag haft ett kort samtal med en författare.
Känns jävligt skönt. Peppad är jag också. Önskar bara att jag hade två helt fria veckor NU från och med imorgon när jag bara kunde skriva.
Tack till dig som lyssnade...
Hon tipsade om stipendier man kan söka och få för att kunna ägna sig helt åt sitt skrivande.
Vi pratade om att mitt "jobb" stör mig i min process och att jag skulle vilja leva och andas mina texter men att det blir så hattigt när det är annat som måste göras. Hon kände igen sig i detta och berättade hur hon brukade göra och att hon nu har ett rum i en byggnad på Skeppsholmen dit hon går varje dag och skriver mellan 9-13. Fatta vad grymt.
Hon börjar med en promenad vid vattnet utan telefon eller annat och bara går, rensar huvudet, tar in bilder och ljud, dofter osv. Njuter och slappnar av, tömmer huvudet.
Jag vill leva på att skriva! Jag ska leva på att skriva. Jag skriver jag är jag lever jag brinner jag älskar jag utvecklas jag förvånas jag äcklas jag gråter jag blir förbannad jag fnittrar jag har blivit nykär i texten!!!
Norborg fick mig att inse att det inte är någon brådska. Att man inte ska ge upp. Hon gav ut sin första roman vid 32 och en novellsamling vid 40 så hey ingenting är för sent.
Tyvärr har jag människor omkring mig som verkar ha gett upp, tycker att allting är försent som varken ser ljus eller verkar känna någon hoppfullhet eller längtan medan jag sitter och tänker att fan vad grymt det är att göra det man vill, det man känner att man mår bra av.
Jag tror att alla människor brinner för något, de behöver bara vakna från sin trötta vardagsdvala och se vad det egentligen är de vill. För hur många omkring sig har man inte som absolut IIIIINTE gör det de vill/jobbar med det de vill/åker dit de vill/säger det de vill till den där personen osv.
Jag lever inte min dröm fullt ut just nu men jag gör det jag tror på och jag vägrar att sunka in mig i någon ge-upp-allt-suger-sur-inställning. Tycker man att något inte är bra i sitt liv så tar man tag i det. Är det något man längtar efter, drömmer om, brinner för så ser man till att försöka ta sig dit.
Man kämpar, har sitt sikte klart och har man inte det skissar man på en plan hur man ska ta sig dit och sedan KÖR MAN!
Så har jag gjort i hela mitt liv i alla fall och det har funkat.
Sedan kan jag säga att de senaste ungefär 6 åren har varit en kamp tillbaka till detta riktiga jag. Jag hade en ordentlig svacka som förpestade många år av mitt liv pga en vidrig sak jag var med om men det ska vi inte prata om nu. Det har varit en lång väg tillbaka men nu börjar jag känna igen mig själv förutom att jag blivit fet på kuppen. Depression makes even the best FAT.
Jag menar, har inte alla en dröm? Vad som helst! Det behöver ju inte vara att bo i ett slott eller något sådant överdådligt. Det kan vara vad som helst. Nu har det råkat vara att mina drömmar varit ganska stora och det mesta har jag lyckats med tidigare så varför skulle jag inte lyckas med det här?
Har man inget man brinner för är man antingen deprimerad, lat, har dålig självkänsla eller blev lobotomerad vid födseln.
Du ansvarar för din egen lycka!
Om jag är lycklig?
Faktiskt inte speciellt. Tyvärr. Det finns mer att vara ledsen över än att vara glad över på det personliga planet därför får det ligga och skvalpa lite på sidan just nu som det gjort ett tag för jag orkar inte. Jag vill göra det jag mår bra av, finner utveckling i och som tar mig framåt. Jag är inte en sådan som står och stampar på samma ställe.
Jag agerar. Men det finns något i mitt liv just nu som jag varken reagerar eller agerar ut för jag får ingen luft, energi av att ens försöka.
Jag lägger mitt allt i texterna, det jag vill få klart innan året tar slut. Nu är det dags för mig att vara egoistisk för en gång skull. Jag har varit alldeles för snäll de senaste åren, alldeles för mesig, generös. Det har slagit tillbaka. Jag har gett och gett av mig själv men inte fått något tillbaka.
Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Alla har någon.
Jag får kirra allt på egen hand. Jag har ingen sådan där bästis jag kan ringa mitt i natten och snacka med när ångesten är som värst. Som sover över tre dagar i rad och vi hänger i pyjamas och skrattar och pysslar och dricker vin i sängen. Jag har ingen som skulle kasta sig på en buss och komma hit för att jag drömt en hemsk dröm som gör att jag har dödsångest i flera dagar. Jag har ingen som känner mig utan och innan. Jag har ingen själsfrände. Ingen som alltid håller mig bakom ryggen, ingen som alltid är där när jag behöver någon.
Jag har bara mig själv. Det har alltid varit så. Den här distansen kommer aldrig försvinna.
Och jag har ansvar för min egen lycka.
Jag vet att den kommer. Jag vet att jag kommer att få till det men förmodligen inte på det sättet som folk runtomkring mig tror.
Ja tänk vad mycket klokheter jag fick ur mig bara av att jag haft ett kort samtal med en författare.
Känns jävligt skönt. Peppad är jag också. Önskar bara att jag hade två helt fria veckor NU från och med imorgon när jag bara kunde skriva.
Tack till dig som lyssnade...
Excuse moi!
Åh det var helt underbart igår i skolan. Det är med sorg i hjärtat jag tänker på att det tar slut i Juni. Mina klasskamrater är så härliga och ger så intressant feedback och peppar mig att fortsätta med mina projekt! Döm av min förvåning när den text (förutom den jag närläste) jag igår hade mest att säga om den texten jag skrev om igår. Jag gav henne konstruktiv kritik och lite förslag på hur hon kan få berättelsen framåt på ett mer levande sätt. Så nu har jag inte dålig samvete längre.
Kunde tyvärr inte följa med dem och dricka öl igår eftersom jag är pank. Jag förpassade mig hemåt igen då hungern höll på att äta upp mig och gjorde mig en pasta med champinjoner, lök och ostsås. Jag har någon konstig pastacraving sedan en vecka tillbaka, annars äter jag sällan pasta. Det är inte det att jag är som alla burdbrudar och har en skräck för kolhydrater, det har bara blivit så...Så nu är det som att min kropp skriker efter kolhydrater. Och skriker kroppen efter något så är man i behov av det enligt mig.
Måste dessvärre förbereda mig inför dagen i skolan med en Treo Comp. Stillasittandet 9-16 igår har satt sina spår...Försökte sitta och slappna av i axlar och inte ha någon konstig sittställning och det gick ganska bra när vi satt där. Började inte göra ont förren sista timmen :D!
I dag ska vi träffa författaren Kerstin Norborg. Det ska bli spännande att höra hur hon jobbar. Ska prata med henne hela förmiddagen sedan ägnar vi eftermiddagen åt att prata om varandras texter. Yeah!
Kunde tyvärr inte följa med dem och dricka öl igår eftersom jag är pank. Jag förpassade mig hemåt igen då hungern höll på att äta upp mig och gjorde mig en pasta med champinjoner, lök och ostsås. Jag har någon konstig pastacraving sedan en vecka tillbaka, annars äter jag sällan pasta. Det är inte det att jag är som alla burdbrudar och har en skräck för kolhydrater, det har bara blivit så...Så nu är det som att min kropp skriker efter kolhydrater. Och skriker kroppen efter något så är man i behov av det enligt mig.
Måste dessvärre förbereda mig inför dagen i skolan med en Treo Comp. Stillasittandet 9-16 igår har satt sina spår...Försökte sitta och slappna av i axlar och inte ha någon konstig sittställning och det gick ganska bra när vi satt där. Började inte göra ont förren sista timmen :D!
I dag ska vi träffa författaren Kerstin Norborg. Det ska bli spännande att höra hur hon jobbar. Ska prata med henne hela förmiddagen sedan ägnar vi eftermiddagen åt att prata om varandras texter. Yeah!
Saxat från hammarbykyrkan.nu:
- " För oss som vuxit upp i en tät kristen miljö är det alltid intressant att läsa andras berättelser om hur det var. Kerstin Norborgs "Min faders hus" är en sådan berättelse. Det handlar om prästen Arvid och hans familj. Arvid har författarinnans farfar som förlaga - en präst som verkar i en strängt schartauansk västkustmiljö. Arvid tillhör en prästsläkt, hans far och flertalet av hans bröder var och är också präster.
- "Min faders hus" är Kerstin Norborgs romandebut, tidigare har hon publicerat ett par diktsamlingar. Hennes diktarbakgrund märks i det sparsmakade och koncentrerade språket. I en intervju som man kan läsa på Nätet berättar hon om sina starka upplevelser av Göran Tunströms romaner, särskilt "Juloratoriet". Och vissa likheter kan man säkert se mellan hennes Arvid och Göran Tunströms värmländska romanfigurer. "
Första skoldgen!
I eftermiddag 18-20 ska jag på min första föreläsning på kursen.
Känner mig grymt taggad och det ska bli spännande! Då får vi veta upplägget också som jag är mycket nyfiken över. Det är ju grymt mycket litteratur på listan och sen är det en föreläsning i veckan. Finalen innebär en inlämning i Juni. Ingen aning om vad så i dag får man verkligen avslöjanden om allt!
Hohoooooo!
Dagen ska tillbringas till att gå igenom tolv texter på 4-5 A4 styck och skriva kommentarer plus en förberedelse för en presentation av en av dem. Det går segt!
Upplägget är att jag ska ta en text i taget och sedan göra något helt annat i en halvtimme. Så nu gör jag något helt annat. Nästa text som väntar är personen jag skrev om i förra inlägget, dvs en ganska jättedålig ointressant text. Usch vad hemsk jag känner mig som tycker men säkert någon i klassen som tycker så om mina texter :D. Förmodligen hon som krivit de jag inte gillar, haha. Jag tänker att det är sånt man får ta om man skriver.
Nä nu måste jag faktiskt ta en TREO.
Har drömt helt sjuka drömmar inatt som jag alltid gör i flera dagar innan jag ska göra något som jag är nervös inför. Drömmarna behöver inte handla om det jag ska göra eller ha någon koppling till det, jag får bara SKRÄCKdreams. Hate it. Det kan förstöra hela dagar. Får ont i huvudet och hjärnan svirar runt och bearbetar och försöker förstå var de där hemskheterna kom ifrån.
En av de värsta drömmarna på senaste tiden är att jag råkar tappa min kattunge i golvet så att hon bryter nacken och dör. Jag får panik och sedan STYCKAR jag henne, slänger allt i grovsoporna, hör sedan på nyheterna att någon hittat kattdelar och får ännu mer panik. Ljuger för mina vänner att jag blivit allergisk och sålt henne samtidigt som jag går omkring och tänker att jag kommer brinna i helvetet+är helt förtvivlad över hur jag kunde STYCKA henne. Fy fan vad hemsk den drömmen var.
Nu måste jag gå och gosa lite med henne bara för det! Sötnosen!
Känner mig grymt taggad och det ska bli spännande! Då får vi veta upplägget också som jag är mycket nyfiken över. Det är ju grymt mycket litteratur på listan och sen är det en föreläsning i veckan. Finalen innebär en inlämning i Juni. Ingen aning om vad så i dag får man verkligen avslöjanden om allt!
Hohoooooo!
Dagen ska tillbringas till att gå igenom tolv texter på 4-5 A4 styck och skriva kommentarer plus en förberedelse för en presentation av en av dem. Det går segt!
Upplägget är att jag ska ta en text i taget och sedan göra något helt annat i en halvtimme. Så nu gör jag något helt annat. Nästa text som väntar är personen jag skrev om i förra inlägget, dvs en ganska jättedålig ointressant text. Usch vad hemsk jag känner mig som tycker men säkert någon i klassen som tycker så om mina texter :D. Förmodligen hon som krivit de jag inte gillar, haha. Jag tänker att det är sånt man får ta om man skriver.
Nä nu måste jag faktiskt ta en TREO.
Har drömt helt sjuka drömmar inatt som jag alltid gör i flera dagar innan jag ska göra något som jag är nervös inför. Drömmarna behöver inte handla om det jag ska göra eller ha någon koppling till det, jag får bara SKRÄCKdreams. Hate it. Det kan förstöra hela dagar. Får ont i huvudet och hjärnan svirar runt och bearbetar och försöker förstå var de där hemskheterna kom ifrån.
En av de värsta drömmarna på senaste tiden är att jag råkar tappa min kattunge i golvet så att hon bryter nacken och dör. Jag får panik och sedan STYCKAR jag henne, slänger allt i grovsoporna, hör sedan på nyheterna att någon hittat kattdelar och får ännu mer panik. Ljuger för mina vänner att jag blivit allergisk och sålt henne samtidigt som jag går omkring och tänker att jag kommer brinna i helvetet+är helt förtvivlad över hur jag kunde STYCKA henne. Fy fan vad hemsk den drömmen var.
Nu måste jag gå och gosa lite med henne bara för det! Sötnosen!
Hundslynan.
Det är nog den vidrigaste bloggen jag läst hittills. Någon som har läst den?
Det är bland annat filmer upplagda när hon har möten med hundar if you know what I mean.
I dag var dagen när jag skulle få mycket gjort. Förutom jobb på morgonen: Träna, åka till min kompis nya butik och botanisera, få ordning på papper och kläder som ska säljas.
Nu sitter jag här och har vansinnigt ont i vänster hand, den knakar när jag böjer den bakåt, åt sidan och har svinigt ont i ryggen efter att ha tränat. KI-passet var dock jävligt skönt när det pågick men som vanligt fick jag ont nån timme efteråt, förmodligen för att jag använder muskler i ryggen som aldrig används annars (just de jag behöver träna upp men det tar tid).
Skulle även ha förberett feedback på texter till torsdag och fredag men jag kan inte koncentrera mig på att läsa för jag kan inte sitta still när jag har så här ont.
Har tagit en Brufen och hoppas att det släpper snart.
Går fram och tillbaka i lägenheten och får ingenting gjort.
Är i alla fall glad att min soffa åkt ut i grovsoporna, sover i en vecka till på madrass på golvet.
Faktiskt skönt för ryggen.
Känns dock lite back to teenage-life. Känns något patetiskt att inte ens ha råd att köpa en ny soffa och säng.
Sängen måste ämligen också ut, den är alldeles för mjuk, jag kan inte ens ligga i den utan att få panik. Just nu ligger en cirka 1 meters hög med kläder på den som jag ska rensa. Min katt ligger någonstans mitt i högen.
Känner mig otroligt stressad och pressad när jag inte får saker gjort som jag tänkt göra.
Detta bidrar förmodligen till att jag blir spänd i kroppen så att musklerna drar ihop sig på vissa ställen och så är jag inne i den berömda onda cirkeln.
W E L L
Inga mer jobb-pass förrän Söndag. Börjar UNI imorgon och det ser jag fram emot.
Sedan har jag skrivarskola torsdag fredag som jag inte är förberedd inför men har ju tid på mig. Imorgon imorgon!
Ju närmare det kommer ju mer stressad känner jag mig. Jag skjuter upp det för att jag ska prata inför hela klassen om någon annans text och det är svårt. Man vet inte tanken med texten och den ska närläsas med positiva ögon och det är så svårt att krysta ut något bara för att. Jag har dessutom haft oturen att få en i klassens texter nu flera gånger som jag bara...avskyr...men det kan jag inte säga ju. De är lite Mitt livs novell och snarare bara en redogörelse av vad huvudpersonen gör än boktext. Jävligt frustrerande. När vi bara sitter och diskuterar har jag inga problem att få fram åsikter och vad jag känner inför saker samt komma med bra idéer på förbättring på andras texter. Det är just när jag ska FÖRBEREDA någonting och prata inför alla som jag får panik.
Jag vill inte sätta mig och ta tag i det, jag ger upp innan jag börjar, sedan sitter jag där i klassrummet, får mer och mer panik ju mer det närmar sig min tur. Har oturen att alltid hamna sist av alla också så all min energi går till att oro mig inför när det är min tur.
Det är verkligen hemskt.
Detta hade dock ingenting med hundslynan att göra som tur är.
Det är bland annat filmer upplagda när hon har möten med hundar if you know what I mean.
I dag var dagen när jag skulle få mycket gjort. Förutom jobb på morgonen: Träna, åka till min kompis nya butik och botanisera, få ordning på papper och kläder som ska säljas.
Nu sitter jag här och har vansinnigt ont i vänster hand, den knakar när jag böjer den bakåt, åt sidan och har svinigt ont i ryggen efter att ha tränat. KI-passet var dock jävligt skönt när det pågick men som vanligt fick jag ont nån timme efteråt, förmodligen för att jag använder muskler i ryggen som aldrig används annars (just de jag behöver träna upp men det tar tid).
Skulle även ha förberett feedback på texter till torsdag och fredag men jag kan inte koncentrera mig på att läsa för jag kan inte sitta still när jag har så här ont.
Har tagit en Brufen och hoppas att det släpper snart.
Går fram och tillbaka i lägenheten och får ingenting gjort.
Är i alla fall glad att min soffa åkt ut i grovsoporna, sover i en vecka till på madrass på golvet.
Faktiskt skönt för ryggen.
Känns dock lite back to teenage-life. Känns något patetiskt att inte ens ha råd att köpa en ny soffa och säng.
Sängen måste ämligen också ut, den är alldeles för mjuk, jag kan inte ens ligga i den utan att få panik. Just nu ligger en cirka 1 meters hög med kläder på den som jag ska rensa. Min katt ligger någonstans mitt i högen.
Känner mig otroligt stressad och pressad när jag inte får saker gjort som jag tänkt göra.
Detta bidrar förmodligen till att jag blir spänd i kroppen så att musklerna drar ihop sig på vissa ställen och så är jag inne i den berömda onda cirkeln.
W E L L
Inga mer jobb-pass förrän Söndag. Börjar UNI imorgon och det ser jag fram emot.
Sedan har jag skrivarskola torsdag fredag som jag inte är förberedd inför men har ju tid på mig. Imorgon imorgon!
Ju närmare det kommer ju mer stressad känner jag mig. Jag skjuter upp det för att jag ska prata inför hela klassen om någon annans text och det är svårt. Man vet inte tanken med texten och den ska närläsas med positiva ögon och det är så svårt att krysta ut något bara för att. Jag har dessutom haft oturen att få en i klassens texter nu flera gånger som jag bara...avskyr...men det kan jag inte säga ju. De är lite Mitt livs novell och snarare bara en redogörelse av vad huvudpersonen gör än boktext. Jävligt frustrerande. När vi bara sitter och diskuterar har jag inga problem att få fram åsikter och vad jag känner inför saker samt komma med bra idéer på förbättring på andras texter. Det är just när jag ska FÖRBEREDA någonting och prata inför alla som jag får panik.
Jag vill inte sätta mig och ta tag i det, jag ger upp innan jag börjar, sedan sitter jag där i klassrummet, får mer och mer panik ju mer det närmar sig min tur. Har oturen att alltid hamna sist av alla också så all min energi går till att oro mig inför när det är min tur.
Det är verkligen hemskt.
Detta hade dock ingenting med hundslynan att göra som tur är.
Meningslöshet.
I dag är en sådan där dag som är så meningslös att det inte går att beskriva.
Har varit på "JAG-ÄR-EN-ROBOT"-jobbet 7-14 och det var så fruktansvärt meningslöst att det blev skrattretande. Jag och kollegan chockerades KRAFTIGT då vi insåg att klockan var 8. Det hade gått en hel timme!
Det hålls på med någon slags internet-uppdatering som gör att internet är otroligt segt. Nästan alla sidor man ska gå in på är blockerade, till och med jobb-mailen signalerar om farligt innehåll.
Man kan ju bli irriterad för mindre.
Det var inte alls mycket att göra idag heller...
Så har praktiskt taget suttit och stirrat på samma beställningsbild på skärmen i sju timmar idag.
En "Horjävel" fick jag i örat också.
Som tur var jobbade en kompis också, hade jag suttit där själv vet jag inte om jag hade överlevt.
Nu Stilnoct.
Ska bli underbart att få sova på riktigt några timmar. Uppstigning 04 imorgon.
Har varit på "JAG-ÄR-EN-ROBOT"-jobbet 7-14 och det var så fruktansvärt meningslöst att det blev skrattretande. Jag och kollegan chockerades KRAFTIGT då vi insåg att klockan var 8. Det hade gått en hel timme!
Det hålls på med någon slags internet-uppdatering som gör att internet är otroligt segt. Nästan alla sidor man ska gå in på är blockerade, till och med jobb-mailen signalerar om farligt innehåll.
Man kan ju bli irriterad för mindre.
Det var inte alls mycket att göra idag heller...
Så har praktiskt taget suttit och stirrat på samma beställningsbild på skärmen i sju timmar idag.
En "Horjävel" fick jag i örat också.
Som tur var jobbade en kompis också, hade jag suttit där själv vet jag inte om jag hade överlevt.
Nu Stilnoct.
Ska bli underbart att få sova på riktigt några timmar. Uppstigning 04 imorgon.
Kramp.
Det är en molande värk som ibland tar över min kropp. Letar sig från bröstryggen, ut i vänster arm, lillfingret domnar bort, får någon slags kramp mellan tummen och pekfingret.
Jag rör på händerna som knakar och knäcker.
Det bränner i ryggen, jag trycker bak armarna och det känns som om hela ryggraden hoppar till i ett knak. Jag knäpper händerna och trycker dem så långt upp jag kan ovanför huvudet. Det sprakar till. Pendlar med armarna två gånger över huvudet. Någonting hoppar till där inne, det knakar och smäller som ett litet fyrverkeri.
Efter nio timmar har värken letat sig upp i huvudet, jag har så ont att jag knappt kan sitta upprätt.
Tar en taxi hem. Möts av min trasiga soffa som jag inte lyckats släpa ut till grovsoparna än.
Lägger madrassen på golvet istället, lägger mig på mage, lägger handflatorna under axlarna, trycker upp överkroppen mot taket. Det gör så ont att det är skönt och förvånade tårar droppar ner på kudden.
Det är dags att sova.
Jag rör på händerna som knakar och knäcker.
Det bränner i ryggen, jag trycker bak armarna och det känns som om hela ryggraden hoppar till i ett knak. Jag knäpper händerna och trycker dem så långt upp jag kan ovanför huvudet. Det sprakar till. Pendlar med armarna två gånger över huvudet. Någonting hoppar till där inne, det knakar och smäller som ett litet fyrverkeri.
Efter nio timmar har värken letat sig upp i huvudet, jag har så ont att jag knappt kan sitta upprätt.
Tar en taxi hem. Möts av min trasiga soffa som jag inte lyckats släpa ut till grovsoparna än.
Lägger madrassen på golvet istället, lägger mig på mage, lägger handflatorna under axlarna, trycker upp överkroppen mot taket. Det gör så ont att det är skönt och förvånade tårar droppar ner på kudden.
Det är dags att sova.
Desperata hemmafruar fucking kanal 5.
I går kunde jag inte sova och efter att ha kollat på alla Uppdrag Granskning, Dokument Inifrån och Debatt som jag inte sett innan var jag något desperat efter något att se på och kom på att yes Desperate Housewifes har jag inte sett på två avsnitt.
Går in på Kanal5.se/play och klickar.
Det visar sig då att det kostar 25 spänn. Rena rama rånet men vargtimmarnas desperation inget konstigt så jag slänger iväg ett sms och får en kod.
Knappar in den och börjar kolla.
När det är tio minuter kvar och som mest spännande fastnar skiten.
F A I L
Älska deadlines
Jag älskar verkligen deadlines. De får mig att prestera det där lilla extra och pushar mig att bli klar. Väntar ofta till sista sekunden och känner adrenalinet pumpa, blir alltid lika överraskad av mig själv att jag i den situationen kan prestera, få ur mig något.
Nu pratar jag främst om texter då jag igår lämnade in till Folkhögskolan redan på morgonen av deadlinedagen. Kunde inte göra som jag brukar för jag hade jobb på kvällen. Jag kände mig sjukt nöjd med texten när jag skickade in den! Får se om det är samma känsla om en vecka då den ska dissikeras och kommenteras. Befriande var det i alla fall sedan satt jag timme för timme på jobbet och tittade om mina kurskamrater lämnat in.
De flesta lämnade in en halvtimme innan midnatt.
Det ger ett hum om vilken enorm prestationsångest som vilar över kursdeltagarna. Alla vill att allt ska vara perfekt på en gång och det är verkligen jobbigt att lämna ifrån sig något som man inte känner sig 100 % nöjd med. Det är svårt att tillåta sig själv att inte vara...klar...nöjd...och att låta andra människor ta det av det...
Men när blir en text klar?
Frågan är om den någonsin blir det plus att den alltid går att skriva om på olika sätt genom att ändra perspektiv, tempus osv. Det är så jävla häftigt.
Nu pratar jag främst om texter då jag igår lämnade in till Folkhögskolan redan på morgonen av deadlinedagen. Kunde inte göra som jag brukar för jag hade jobb på kvällen. Jag kände mig sjukt nöjd med texten när jag skickade in den! Får se om det är samma känsla om en vecka då den ska dissikeras och kommenteras. Befriande var det i alla fall sedan satt jag timme för timme på jobbet och tittade om mina kurskamrater lämnat in.
De flesta lämnade in en halvtimme innan midnatt.
Det ger ett hum om vilken enorm prestationsångest som vilar över kursdeltagarna. Alla vill att allt ska vara perfekt på en gång och det är verkligen jobbigt att lämna ifrån sig något som man inte känner sig 100 % nöjd med. Det är svårt att tillåta sig själv att inte vara...klar...nöjd...och att låta andra människor ta det av det...
Men när blir en text klar?
Frågan är om den någonsin blir det plus att den alltid går att skriva om på olika sätt genom att ändra perspektiv, tempus osv. Det är så jävla häftigt.
Mardröm 1.
Jag är hemma ensam i vår lägenhet i det lilla idylliska området i den lilla staden.
Det är mitt på dagen och solen skiner in genom fönstren. Jag står i köket och tittar ut över vår balkong, på himlen och de runda bulliga molnen som ser ut som sockervadd.
Plötsligt ringer det på dörren, utan att jag hört några steg i trappen. Jag tänker att det måste vara grannen och skyndar fram till dörren. Drar i handtaget men dörren är låst. Samtidigt kommer en smäll mot dörren som är så hård att jag ramlar bakåt av ljudet och trycket.
Nu dunkar mitt hjärta fortare och fortare. Kippar efter andan. Skräckslagen blick mot dörren, det smäller till igen.
Ser genom den rostade glasrutan på den övre halvan att en skugga är nära, den flyttar sig längre bort från dörren sen kommer den emot dörren igen och det smäller till, det skakar till i hela lägenheten. Jag stödjer mig mot väggen och ser ett gråtande barn ramla ner från väggen. Jag kryper in i köket och försöker se genom köksfönstret nerifrån vrån, mot vänster, vem det är.
Det är tyst och lugnt. Säkert i en minut. Mitt hjärta är det enda som hörs, tills jag ser en skugga i fönstervrån som sedan förflyttar sig ut över hela fönstret och så krashar det till.
Det regnar splitter över mig där jag sitter och försöker andas. Panik-kontroll.
Jag hasar mig fram på golvet på armbågarna. Det svider till, de glimmande glittrande skärvorna letar sig in i mina armar.
Jag tar mig in på mitt rum som ligger på andra sidan av köksdörren, där finns bara ett smalt fönster på höger sida. Det kan ingen tar sig in igenom tänker jag. Jag låser dörren och närmar mig fönstret.
Det är ingen där.
Jag smyger ut i hallen igen, avvaktar, lyssnar, hör ett litet raspande ljud men jag kan inte avgöra vart det kommer ifrån. Sätter mig på hallgolvet mot väggen, tittar på mina söndersplittrade armar, känner hur hjärtat börjar slå i normaltakt.
Dunk dunk dunk, det börjar slå sakta sakta sakta, mer och mer långsamt, tills det stannar helt.
Det är mitt på dagen och solen skiner in genom fönstren. Jag står i köket och tittar ut över vår balkong, på himlen och de runda bulliga molnen som ser ut som sockervadd.
Plötsligt ringer det på dörren, utan att jag hört några steg i trappen. Jag tänker att det måste vara grannen och skyndar fram till dörren. Drar i handtaget men dörren är låst. Samtidigt kommer en smäll mot dörren som är så hård att jag ramlar bakåt av ljudet och trycket.
Nu dunkar mitt hjärta fortare och fortare. Kippar efter andan. Skräckslagen blick mot dörren, det smäller till igen.
Ser genom den rostade glasrutan på den övre halvan att en skugga är nära, den flyttar sig längre bort från dörren sen kommer den emot dörren igen och det smäller till, det skakar till i hela lägenheten. Jag stödjer mig mot väggen och ser ett gråtande barn ramla ner från väggen. Jag kryper in i köket och försöker se genom köksfönstret nerifrån vrån, mot vänster, vem det är.
Det är tyst och lugnt. Säkert i en minut. Mitt hjärta är det enda som hörs, tills jag ser en skugga i fönstervrån som sedan förflyttar sig ut över hela fönstret och så krashar det till.
Det regnar splitter över mig där jag sitter och försöker andas. Panik-kontroll.
Jag hasar mig fram på golvet på armbågarna. Det svider till, de glimmande glittrande skärvorna letar sig in i mina armar.
Jag tar mig in på mitt rum som ligger på andra sidan av köksdörren, där finns bara ett smalt fönster på höger sida. Det kan ingen tar sig in igenom tänker jag. Jag låser dörren och närmar mig fönstret.
Det är ingen där.
Jag smyger ut i hallen igen, avvaktar, lyssnar, hör ett litet raspande ljud men jag kan inte avgöra vart det kommer ifrån. Sätter mig på hallgolvet mot väggen, tittar på mina söndersplittrade armar, känner hur hjärtat börjar slå i normaltakt.
Dunk dunk dunk, det börjar slå sakta sakta sakta, mer och mer långsamt, tills det stannar helt.
Kurt Cobain 20 Februari 1967 - 5 April 1994.
Det känns overkligt att det är hela 17 år sedan min hjälte Kurt Cobain försvann. Tog sitt liv.
Han förändrade verkligen mitt liv med sina texter. Nirvana var verkligen min första stora musikupplevelse och klart avgörande för mitt framtida musikintresse.
Kurt Cobain är för mig den absolut störste poeten för mig, alltid.
Jag lyssnar Nirvana hela dagen och tänker på den dagen då jag fick veta att han hittats död.
Jag minns hur jag läste brottsutredningar, privatdetektivers utlåtanden, såg bilder på hans fötter genom fönstret, hur Courtney gråtande talade ut till fansen. Hur alla satt i gräset och grät, höll om varandra skakandes.
Jag minns hur jag själv grät. Hur otroligt starkt jag reagerade. Faktiskt så starkt som jag hittills i mitt liv reagerat på någonting.
Bara det var ett uppvaknande.
Tack Kurt Cobain för allt du gav mig och som du fortsätter att ge mig, för alltid.
I love you
I love you
X
All in all is all we are
Solen säger hello get happy!
Sitter och sippar på lite gurk-vatten efter ett stekt ägg och en youghurt.
I dag ska jag iväg och träna. Har precis kommit igång efter år av uppehåll.
Känns skönt och snällt, vårdande mot kroppen.
Jag måste lära mig att vara snällare mot mig sjlälv, ta hand om mig själv.
I går vare en enda plåga. Tur att man har gulliga arbetskamrater, annars skulle jag bryta ihop. En gång i tiden, när jag precis börjat, kändes det spännande och som att
det fanna mycket möjligheter på företaget. I dag vet jag hur allting fungerar, hur snacket
går, vilken polare-politik som körs och hur äckligt glättigt allting är.
Fem timmar kändes som 20.
I kväll ska jag jobba 6 timmar. Känner dock att jag har mer energi idag. Kanske är det vädret jag vet inte. Trots att jag har jätteont i ryggen har jag goda förhoppningar om dagen.
Ska gå av några stationer ifrån gymmet, promenera i den nya friska vårluften som kommit till stan, träna, promenera tillbaka till samma station jag går av vid, åka hem, ta en härlig dusch och laga någon god mat. Kolla på en film, varva ner, läsa lite mer ur den intressanta boken jag berättade om igår, vila och sedan bege mig till jobbet.
Jag har en tung vecka men jag tar en dag i taget och strukturerar upp den för att inte hamna i någon deppig svacka.
I dag ska jag iväg och träna. Har precis kommit igång efter år av uppehåll.
Känns skönt och snällt, vårdande mot kroppen.
Jag måste lära mig att vara snällare mot mig sjlälv, ta hand om mig själv.
I går vare en enda plåga. Tur att man har gulliga arbetskamrater, annars skulle jag bryta ihop. En gång i tiden, när jag precis börjat, kändes det spännande och som att
det fanna mycket möjligheter på företaget. I dag vet jag hur allting fungerar, hur snacket
går, vilken polare-politik som körs och hur äckligt glättigt allting är.
Fem timmar kändes som 20.
I kväll ska jag jobba 6 timmar. Känner dock att jag har mer energi idag. Kanske är det vädret jag vet inte. Trots att jag har jätteont i ryggen har jag goda förhoppningar om dagen.
Ska gå av några stationer ifrån gymmet, promenera i den nya friska vårluften som kommit till stan, träna, promenera tillbaka till samma station jag går av vid, åka hem, ta en härlig dusch och laga någon god mat. Kolla på en film, varva ner, läsa lite mer ur den intressanta boken jag berättade om igår, vila och sedan bege mig till jobbet.
Jag har en tung vecka men jag tar en dag i taget och strukturerar upp den för att inte hamna i någon deppig svacka.
Numera studentska!
Jag har efter fyra år av monotona rörelser, robotliknande, utmattande slit tagit följande bestlut:
Jag ska börja studera igen!
Min hjärna har nämligen börjat förtvina under dessa år, sakta men säkert. Det har varit som en slags galenskap som sakta men säkert smyger sig på och tar över kroppen.
Förmodligen var det psykosomatiskt också när min rygg sa ifrån.
Nu jävlar lugnar du ner dig!
Skrek den och gav mig ryggskott två gånger på tre månader. Efter detta har den inte blivit sig själv igen trots sjukgymnaster, röntgen, övningar och så. Om sanningen ska fram är det mest det stillasittande monotoma arbetet som resulterat i detta men nu skiter vi i det och blickar framåt!
Kan självklart inte bara sluta jobba helt plötsligt då jag trots allt behöver få in till brödfödan men har i alla fall gått ner till 50 % och hoppas att jag att den här vägen kommer leda in mig på en annan stig...
I dag registrerade jag mig på kursen Litteratur och Populärkultur i Humanistvillan. En trevlig kvinna som hade ett slags litterärt lugn över sig berättade för mig att schemat och kurslitteraturen finns att hitta på nätet. Okej. Tack. Och så var det klart.
Trots det förskräckligt grådaskiga vädret och att envisa framtinade gruskorn letade sig in genom mina trasiga Converse log hela världen mot mig när jag kom ut ur byggnaden. Jag betraktade alla studenter som kom emot mig som ett lämmeltåg från t-baneuppgången.
I mina Ray Bans studsade jag hem, öppnade en av kursböckerna och befinner mig nu i Fredrika Bremers värld. Väldigt intressant. Läser om "romantisk vänskap". Tror jag ska stanna kvar här hela dagen. I kväll ska jag nämligen jobba och det ser jag inte fram emot efter en veckas ledighet som jag ägnat åt skrivande och skapande i det stora hela. (Jag går förutom denna kurs, som börjar nästa vecka, en folkhögskolekurs som pågår terminen ut.)
Jag ska börja studera igen!
Min hjärna har nämligen börjat förtvina under dessa år, sakta men säkert. Det har varit som en slags galenskap som sakta men säkert smyger sig på och tar över kroppen.
Förmodligen var det psykosomatiskt också när min rygg sa ifrån.
Nu jävlar lugnar du ner dig!
Skrek den och gav mig ryggskott två gånger på tre månader. Efter detta har den inte blivit sig själv igen trots sjukgymnaster, röntgen, övningar och så. Om sanningen ska fram är det mest det stillasittande monotoma arbetet som resulterat i detta men nu skiter vi i det och blickar framåt!
Kan självklart inte bara sluta jobba helt plötsligt då jag trots allt behöver få in till brödfödan men har i alla fall gått ner till 50 % och hoppas att jag att den här vägen kommer leda in mig på en annan stig...
I dag registrerade jag mig på kursen Litteratur och Populärkultur i Humanistvillan. En trevlig kvinna som hade ett slags litterärt lugn över sig berättade för mig att schemat och kurslitteraturen finns att hitta på nätet. Okej. Tack. Och så var det klart.
Trots det förskräckligt grådaskiga vädret och att envisa framtinade gruskorn letade sig in genom mina trasiga Converse log hela världen mot mig när jag kom ut ur byggnaden. Jag betraktade alla studenter som kom emot mig som ett lämmeltåg från t-baneuppgången.
I mina Ray Bans studsade jag hem, öppnade en av kursböckerna och befinner mig nu i Fredrika Bremers värld. Väldigt intressant. Läser om "romantisk vänskap". Tror jag ska stanna kvar här hela dagen. I kväll ska jag nämligen jobba och det ser jag inte fram emot efter en veckas ledighet som jag ägnat åt skrivande och skapande i det stora hela. (Jag går förutom denna kurs, som börjar nästa vecka, en folkhögskolekurs som pågår terminen ut.)
