Mardröm 1.
Jag är hemma ensam i vår lägenhet i det lilla idylliska området i den lilla staden.
Det är mitt på dagen och solen skiner in genom fönstren. Jag står i köket och tittar ut över vår balkong, på himlen och de runda bulliga molnen som ser ut som sockervadd.
Plötsligt ringer det på dörren, utan att jag hört några steg i trappen. Jag tänker att det måste vara grannen och skyndar fram till dörren. Drar i handtaget men dörren är låst. Samtidigt kommer en smäll mot dörren som är så hård att jag ramlar bakåt av ljudet och trycket.
Nu dunkar mitt hjärta fortare och fortare. Kippar efter andan. Skräckslagen blick mot dörren, det smäller till igen.
Ser genom den rostade glasrutan på den övre halvan att en skugga är nära, den flyttar sig längre bort från dörren sen kommer den emot dörren igen och det smäller till, det skakar till i hela lägenheten. Jag stödjer mig mot väggen och ser ett gråtande barn ramla ner från väggen. Jag kryper in i köket och försöker se genom köksfönstret nerifrån vrån, mot vänster, vem det är.
Det är tyst och lugnt. Säkert i en minut. Mitt hjärta är det enda som hörs, tills jag ser en skugga i fönstervrån som sedan förflyttar sig ut över hela fönstret och så krashar det till.
Det regnar splitter över mig där jag sitter och försöker andas. Panik-kontroll.
Jag hasar mig fram på golvet på armbågarna. Det svider till, de glimmande glittrande skärvorna letar sig in i mina armar.
Jag tar mig in på mitt rum som ligger på andra sidan av köksdörren, där finns bara ett smalt fönster på höger sida. Det kan ingen tar sig in igenom tänker jag. Jag låser dörren och närmar mig fönstret.
Det är ingen där.
Jag smyger ut i hallen igen, avvaktar, lyssnar, hör ett litet raspande ljud men jag kan inte avgöra vart det kommer ifrån. Sätter mig på hallgolvet mot väggen, tittar på mina söndersplittrade armar, känner hur hjärtat börjar slå i normaltakt.
Dunk dunk dunk, det börjar slå sakta sakta sakta, mer och mer långsamt, tills det stannar helt.
Det är mitt på dagen och solen skiner in genom fönstren. Jag står i köket och tittar ut över vår balkong, på himlen och de runda bulliga molnen som ser ut som sockervadd.
Plötsligt ringer det på dörren, utan att jag hört några steg i trappen. Jag tänker att det måste vara grannen och skyndar fram till dörren. Drar i handtaget men dörren är låst. Samtidigt kommer en smäll mot dörren som är så hård att jag ramlar bakåt av ljudet och trycket.
Nu dunkar mitt hjärta fortare och fortare. Kippar efter andan. Skräckslagen blick mot dörren, det smäller till igen.
Ser genom den rostade glasrutan på den övre halvan att en skugga är nära, den flyttar sig längre bort från dörren sen kommer den emot dörren igen och det smäller till, det skakar till i hela lägenheten. Jag stödjer mig mot väggen och ser ett gråtande barn ramla ner från väggen. Jag kryper in i köket och försöker se genom köksfönstret nerifrån vrån, mot vänster, vem det är.
Det är tyst och lugnt. Säkert i en minut. Mitt hjärta är det enda som hörs, tills jag ser en skugga i fönstervrån som sedan förflyttar sig ut över hela fönstret och så krashar det till.
Det regnar splitter över mig där jag sitter och försöker andas. Panik-kontroll.
Jag hasar mig fram på golvet på armbågarna. Det svider till, de glimmande glittrande skärvorna letar sig in i mina armar.
Jag tar mig in på mitt rum som ligger på andra sidan av köksdörren, där finns bara ett smalt fönster på höger sida. Det kan ingen tar sig in igenom tänker jag. Jag låser dörren och närmar mig fönstret.
Det är ingen där.
Jag smyger ut i hallen igen, avvaktar, lyssnar, hör ett litet raspande ljud men jag kan inte avgöra vart det kommer ifrån. Sätter mig på hallgolvet mot väggen, tittar på mina söndersplittrade armar, känner hur hjärtat börjar slå i normaltakt.
Dunk dunk dunk, det börjar slå sakta sakta sakta, mer och mer långsamt, tills det stannar helt.
Kommentarer
Postat av: Elli
Men uuh. Rys!
Nu skriver jag bara kort för att se om denna kommentar kommer fram eftersom den förra inte gjorde det. Muppetshow som vanligt. ;)
Postat av: Desperat Studerande Kvinna
Det gick ju bra det där!
Postat av: Carita
Usch, läskigt! :/
Men du skriver på ett bra sätt! man ville fortsätta läsa!
Postat av: Desperat Studerande Kvinna
Tack Carita!
Trackback
