Om två noveller. Raymond och Ninni.
Jag läste Raymond Carvers Short Cuts för många år sedan och nu fick jag lust att läsa den igen, kanske med nya ögon! Kan rekommendera filmatiseringen också(måste se igen). Raymond Carver är verkligen skitbra! Han riktar in sig på en händelse i en speciell miljö på ett snabbt sätt tidigt i berättelsen vilket är häftigt.
Han är bra på att zooma in och stanna i miljöer. Har en förkärlek och en slags märklig underliggande dragning till miljöerna hans karaktärer befinner sig i också. Känns vardagligt men fascinerande.
Earl (i Dom är inte din man) framstår direkt som en osympatisk människa när han kommer in på sin frus jobb. Känns som att han förväntar sig att hon ska betjäna honom även där och är en riktig mansgris när han frågar "Har man nån chans på, du vet?"...Hans person kommer fram mer och mer och kulminerar någonstans när han låter väga sin fru och skriver upp resultaten samt säger att han är obunden och har möjlighet att resa när han söker jobb. Det handlar egentligen om hans rastlöshet och självhat över sin situation och detta gör att han blir besatt av det här med sin fru.
Snyggt slut då mannen framstår som om han är på gränsen till sammanbrott då han försöker få mannen på cafét att kommentera Doreen. Snyggt hur fokus hamnar på Doreen i slutet också. Det känns som om hon är värd det.
I "Kostym" läser jag hp som en tjej från början. Hon rotar i röran i sin väska, lägger märke till Bobs släta ring på ena ringfingret, får höra att det är sexigt med " så här riktigt kort hår" som var långt tills för en vecka sedan m.m som jag tycker pekar mot detta. Sedan blir det lite kaka på kaka på något sätt och lite övertydligt när hon ska göra lite tvärtom-crazy-både-och. Vill dricka Jack Daniels och använder raklödder som doftar maskulint. Använder herr OCH damdeodorant osv.
Tycker att det är effektfullt hur allting är ganska lugnt och stillsamt till en början för att det senare trappas upp en spänning när hon är ensam i rummet. Vi läsare blir informerade om att han ska vara borta en timme och när det bara är fem minuter kvar på den timmen lämnar hon lugnt rummet, klädd.
Tydligt att författaren vill få fram det obetydliga i könsbestämmelse och att hp genomgår någon slags förändring, utveckling. Som läsare lämnas man med ett intresse för denna karaktär och jag hade i alla fall velat följa med på fler äventyr där hp utforskar sitt jag.
Han är bra på att zooma in och stanna i miljöer. Har en förkärlek och en slags märklig underliggande dragning till miljöerna hans karaktärer befinner sig i också. Känns vardagligt men fascinerande.
Earl (i Dom är inte din man) framstår direkt som en osympatisk människa när han kommer in på sin frus jobb. Känns som att han förväntar sig att hon ska betjäna honom även där och är en riktig mansgris när han frågar "Har man nån chans på, du vet?"...Hans person kommer fram mer och mer och kulminerar någonstans när han låter väga sin fru och skriver upp resultaten samt säger att han är obunden och har möjlighet att resa när han söker jobb. Det handlar egentligen om hans rastlöshet och självhat över sin situation och detta gör att han blir besatt av det här med sin fru.
Snyggt slut då mannen framstår som om han är på gränsen till sammanbrott då han försöker få mannen på cafét att kommentera Doreen. Snyggt hur fokus hamnar på Doreen i slutet också. Det känns som om hon är värd det.
I "Kostym" läser jag hp som en tjej från början. Hon rotar i röran i sin väska, lägger märke till Bobs släta ring på ena ringfingret, får höra att det är sexigt med " så här riktigt kort hår" som var långt tills för en vecka sedan m.m som jag tycker pekar mot detta. Sedan blir det lite kaka på kaka på något sätt och lite övertydligt när hon ska göra lite tvärtom-crazy-både-och. Vill dricka Jack Daniels och använder raklödder som doftar maskulint. Använder herr OCH damdeodorant osv.
Tycker att det är effektfullt hur allting är ganska lugnt och stillsamt till en början för att det senare trappas upp en spänning när hon är ensam i rummet. Vi läsare blir informerade om att han ska vara borta en timme och när det bara är fem minuter kvar på den timmen lämnar hon lugnt rummet, klädd.
Tydligt att författaren vill få fram det obetydliga i könsbestämmelse och att hp genomgår någon slags förändring, utveckling. Som läsare lämnas man med ett intresse för denna karaktär och jag hade i alla fall velat följa med på fler äventyr där hp utforskar sitt jag.
Kommentarer
Trackback
