En Lagerkvist passar bra idag.

Hur än min väg genom världen går,
ett barn jag blir i hela livet.
För stor är den rymd som över mig står,
och mitt sinne för undergivet.

Den starke må ropa mot himmelens rum,
den stolte sitt huvud höja.
Min tanke blir liten, min mun blir stum
när över mig stjärnorna dröja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0