Återhämtning.
Jag behöver en dag av återhämtning. Har gått med tunga tunga steg de senaste dagarna och idag när jag äntligen är ledig så var det som en negativ jävla megaladdning som bara släppte.
Påbörjade tortyrmånaderna hos tandläkaren igår. Jag har grym tandläkarskräck och det är inte enbart pga det ekonomiska förfall jag nu genomgår. 7500 går slutnotan på och jag skrattar inte.
Ska göra rotfyllning, reparera tre spruckna lagningar, laga ett hål och tandhygenistaX2.
Jag bör gå till tandläkaren en gång om året, särskilt med tanke på min tandläkarskräck och att jag äter mediciner som gör att man blir muntorr vilket ökar kariesrisken, men det har jag såklart inte gjort...Så nu får jag skylla mig själv.
Sötunge som skrivit i gästboken hos tandläkaren!
Ungen kunde ju inte ha mer rätt liksom. Det är väl själva fan att jag aldrig kommer ikapp med min ekonomi. Precis när det är på väg att stabiliseras så händer det något som fuckar up.
Hate it. Detta har tagit min energi nu i några dagar så hoppas kunna släppa dessa tankar i helgen då jag får besök av två härliga vänner från annan ort som jag inte träffat på länge!
Skulle egentligen vara på Rocksistahs examensmingel idag men hela kroppen skriker NEEEEEJ och jag vet att jag gör alla en tjänst genom att stanna hemma. Har sjukt ont i tanden som de började borra upp igår dessutom, det dunkar dunkar dunkar och så ordinare huvudvärken på det plus den här jävla underliggande ångesten.
Får ändå ångest för att jag inte är där. Vill ju visa att jag tycker hon är duktig och att jag tycker om henne! Oh well har bokat biljetter till BLACK SWAN nu i alla fall som vi ska se på Måndag.
Ser mycket fram emot den även om den nog kommer att vara jobbig att se för mig. Jag om någon vet hur det är att ha prestationsångest och mörka tankar.
Har längtat sjukt mycket och länge efter Winona Ryder dessutom så blir spännande att hon har en roll!
Hade även sista föreläsningen igår. Muy intresso och rolig lärare. Det är många universitetslärare som är roliga alltså. Orginal! Funderar på att skriva en bok som utspelar sig i universitets-miljö.
Så nu har jag en hemtenta att sätta tänderna i. Ingen aning om hur jag ska lägga upp det hela men det tar jag tag i efter helgen tänker jag! Har aldrig skrivit hemtenta, bara gjort salskrivningar innan och själva uppgiften känns väldigt svävande men men det ska bli bra.
Ska nu intaga en Xanor som jag sparat till ett tillfälle som detta (KRIS DRAMA ÅNGEST) och ta ett bad. Försöka få lite styrka från någonstans.
HEJHEJ!
Påbörjade tortyrmånaderna hos tandläkaren igår. Jag har grym tandläkarskräck och det är inte enbart pga det ekonomiska förfall jag nu genomgår. 7500 går slutnotan på och jag skrattar inte.
Ska göra rotfyllning, reparera tre spruckna lagningar, laga ett hål och tandhygenistaX2.
Jag bör gå till tandläkaren en gång om året, särskilt med tanke på min tandläkarskräck och att jag äter mediciner som gör att man blir muntorr vilket ökar kariesrisken, men det har jag såklart inte gjort...Så nu får jag skylla mig själv.
Sötunge som skrivit i gästboken hos tandläkaren!
Ungen kunde ju inte ha mer rätt liksom. Det är väl själva fan att jag aldrig kommer ikapp med min ekonomi. Precis när det är på väg att stabiliseras så händer det något som fuckar up.
Hate it. Detta har tagit min energi nu i några dagar så hoppas kunna släppa dessa tankar i helgen då jag får besök av två härliga vänner från annan ort som jag inte träffat på länge!
Skulle egentligen vara på Rocksistahs examensmingel idag men hela kroppen skriker NEEEEEJ och jag vet att jag gör alla en tjänst genom att stanna hemma. Har sjukt ont i tanden som de började borra upp igår dessutom, det dunkar dunkar dunkar och så ordinare huvudvärken på det plus den här jävla underliggande ångesten.
Får ändå ångest för att jag inte är där. Vill ju visa att jag tycker hon är duktig och att jag tycker om henne! Oh well har bokat biljetter till BLACK SWAN nu i alla fall som vi ska se på Måndag.
Ser mycket fram emot den även om den nog kommer att vara jobbig att se för mig. Jag om någon vet hur det är att ha prestationsångest och mörka tankar.
Har längtat sjukt mycket och länge efter Winona Ryder dessutom så blir spännande att hon har en roll!
Hade även sista föreläsningen igår. Muy intresso och rolig lärare. Det är många universitetslärare som är roliga alltså. Orginal! Funderar på att skriva en bok som utspelar sig i universitets-miljö.
Så nu har jag en hemtenta att sätta tänderna i. Ingen aning om hur jag ska lägga upp det hela men det tar jag tag i efter helgen tänker jag! Har aldrig skrivit hemtenta, bara gjort salskrivningar innan och själva uppgiften känns väldigt svävande men men det ska bli bra.
Ska nu intaga en Xanor som jag sparat till ett tillfälle som detta (KRIS DRAMA ÅNGEST) och ta ett bad. Försöka få lite styrka från någonstans.
HEJHEJ!
Bajsmännen!
De är överallt på mitt jobb.
Så jävla vidro.
Man ska gå på toaletten på sin tiominutersrast och får ägna halva den till att rengöra toaletten efter att någon annan bajsat ner den och inte tagit bort sin skit.
Det är fan föjävligt.
Hur kan man???
Antingen lösskit som sprutat upp på ringen and all over the place eller hårdbajs som målat streck långt ner i toaletten och över vattenkanten, ibland har det hunnit torka in och tar då ännu längre tid att få bort.
Man står med en spya i halsen utan vetskap om vems bajs man gnuggar bort för att slippa gå ut från toaletten och förklara för nästa person att "det är inte jag som har bajsat!".
Jag har noterat två bajsmän hittills som jag har koll på när de går på toaletten.
Dessa två killar är vidriga människor och jag mår lite illa när jag ser dem.
Undrar lite hur det ser ut hemma i deras badrum, i deras jävla toalett.
Kanske kommer deras mamma dit en gång i veckan och städar, jag vet inte.
Så jävla vidro.
Man ska gå på toaletten på sin tiominutersrast och får ägna halva den till att rengöra toaletten efter att någon annan bajsat ner den och inte tagit bort sin skit.
Det är fan föjävligt.
Hur kan man???
Antingen lösskit som sprutat upp på ringen and all over the place eller hårdbajs som målat streck långt ner i toaletten och över vattenkanten, ibland har det hunnit torka in och tar då ännu längre tid att få bort.
Man står med en spya i halsen utan vetskap om vems bajs man gnuggar bort för att slippa gå ut från toaletten och förklara för nästa person att "det är inte jag som har bajsat!".
Jag har noterat två bajsmän hittills som jag har koll på när de går på toaletten.
Dessa två killar är vidriga människor och jag mår lite illa när jag ser dem.
Undrar lite hur det ser ut hemma i deras badrum, i deras jävla toalett.
Kanske kommer deras mamma dit en gång i veckan och städar, jag vet inte.
Vita husets krigsskyddsrum.
Där satt Obama och tittade på när Bin Laden blev skjuten, först i ögat, då använde han sin ENA fru som en mänsklig sköld, och sedan i bröstet för att säkerställa att han verkligen var död.
Bin Laden kunde inte ens dö med stil.
Använda sin fru som sköld? Vilken jävla tönt.
Bin Laden kunde inte ens dö med stil.
Använda sin fru som sköld? Vilken jävla tönt.
Vissa saker är inte och kommer aldrig bli kul.
Man ska vara personlig men inte privat.
Varför är det så?
Jag ska nu äta en glass och försöka överleva ett 17-01-pass som jag desperat försökt bli av med utan framgång(vilket är helt förståligt)...
Jag kommer att få ta så mycket skit ikväll I just know it och så ska jag sitta där och vara sjukt trevlig tillbaka även om någon kallar mig hora eller säger att de ska få mig avskedad, kanske till och med att jag är galen(jo det hände faktiskt häromdagen), att jag borde skämmas, att de ska slå mig på käften osv trots att jag bara sitter och pratar som en glad, trevlig robot med direktiv uppifrån.
Överskriften hade ingenting med detta att göra. Så att det inte blir några frågetecken.
Jag ska nu äta en glass och försöka överleva ett 17-01-pass som jag desperat försökt bli av med utan framgång(vilket är helt förståligt)...
Jag kommer att få ta så mycket skit ikväll I just know it och så ska jag sitta där och vara sjukt trevlig tillbaka även om någon kallar mig hora eller säger att de ska få mig avskedad, kanske till och med att jag är galen(jo det hände faktiskt häromdagen), att jag borde skämmas, att de ska slå mig på käften osv trots att jag bara sitter och pratar som en glad, trevlig robot med direktiv uppifrån.
Överskriften hade ingenting med detta att göra. Så att det inte blir några frågetecken.
Kerstin Norborg och så JAG.
Hade ett mycket givande samtal med Norborg. Mest efter att alla andra gått på lunch faktiskt. Jag satt kvar i klassrummet och åt min medhavda äckliga matlåda. Hon frågade vad jag skrev på och kommenterade lite och tyckte det lät som en häftig idé (vad skulle hon sagt i och för sig haha).
Hon tipsade om stipendier man kan söka och få för att kunna ägna sig helt åt sitt skrivande.
Vi pratade om att mitt "jobb" stör mig i min process och att jag skulle vilja leva och andas mina texter men att det blir så hattigt när det är annat som måste göras. Hon kände igen sig i detta och berättade hur hon brukade göra och att hon nu har ett rum i en byggnad på Skeppsholmen dit hon går varje dag och skriver mellan 9-13. Fatta vad grymt.
Hon börjar med en promenad vid vattnet utan telefon eller annat och bara går, rensar huvudet, tar in bilder och ljud, dofter osv. Njuter och slappnar av, tömmer huvudet.
Jag vill leva på att skriva! Jag ska leva på att skriva. Jag skriver jag är jag lever jag brinner jag älskar jag utvecklas jag förvånas jag äcklas jag gråter jag blir förbannad jag fnittrar jag har blivit nykär i texten!!!
Norborg fick mig att inse att det inte är någon brådska. Att man inte ska ge upp. Hon gav ut sin första roman vid 32 och en novellsamling vid 40 så hey ingenting är för sent.
Tyvärr har jag människor omkring mig som verkar ha gett upp, tycker att allting är försent som varken ser ljus eller verkar känna någon hoppfullhet eller längtan medan jag sitter och tänker att fan vad grymt det är att göra det man vill, det man känner att man mår bra av.
Jag tror att alla människor brinner för något, de behöver bara vakna från sin trötta vardagsdvala och se vad det egentligen är de vill. För hur många omkring sig har man inte som absolut IIIIINTE gör det de vill/jobbar med det de vill/åker dit de vill/säger det de vill till den där personen osv.
Jag lever inte min dröm fullt ut just nu men jag gör det jag tror på och jag vägrar att sunka in mig i någon ge-upp-allt-suger-sur-inställning. Tycker man att något inte är bra i sitt liv så tar man tag i det. Är det något man längtar efter, drömmer om, brinner för så ser man till att försöka ta sig dit.
Man kämpar, har sitt sikte klart och har man inte det skissar man på en plan hur man ska ta sig dit och sedan KÖR MAN!
Så har jag gjort i hela mitt liv i alla fall och det har funkat.
Sedan kan jag säga att de senaste ungefär 6 åren har varit en kamp tillbaka till detta riktiga jag. Jag hade en ordentlig svacka som förpestade många år av mitt liv pga en vidrig sak jag var med om men det ska vi inte prata om nu. Det har varit en lång väg tillbaka men nu börjar jag känna igen mig själv förutom att jag blivit fet på kuppen. Depression makes even the best FAT.
Jag menar, har inte alla en dröm? Vad som helst! Det behöver ju inte vara att bo i ett slott eller något sådant överdådligt. Det kan vara vad som helst. Nu har det råkat vara att mina drömmar varit ganska stora och det mesta har jag lyckats med tidigare så varför skulle jag inte lyckas med det här?
Har man inget man brinner för är man antingen deprimerad, lat, har dålig självkänsla eller blev lobotomerad vid födseln.
Du ansvarar för din egen lycka!
Om jag är lycklig?
Faktiskt inte speciellt. Tyvärr. Det finns mer att vara ledsen över än att vara glad över på det personliga planet därför får det ligga och skvalpa lite på sidan just nu som det gjort ett tag för jag orkar inte. Jag vill göra det jag mår bra av, finner utveckling i och som tar mig framåt. Jag är inte en sådan som står och stampar på samma ställe.
Jag agerar. Men det finns något i mitt liv just nu som jag varken reagerar eller agerar ut för jag får ingen luft, energi av att ens försöka.
Jag lägger mitt allt i texterna, det jag vill få klart innan året tar slut. Nu är det dags för mig att vara egoistisk för en gång skull. Jag har varit alldeles för snäll de senaste åren, alldeles för mesig, generös. Det har slagit tillbaka. Jag har gett och gett av mig själv men inte fått något tillbaka.
Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Alla har någon.
Jag får kirra allt på egen hand. Jag har ingen sådan där bästis jag kan ringa mitt i natten och snacka med när ångesten är som värst. Som sover över tre dagar i rad och vi hänger i pyjamas och skrattar och pysslar och dricker vin i sängen. Jag har ingen som skulle kasta sig på en buss och komma hit för att jag drömt en hemsk dröm som gör att jag har dödsångest i flera dagar. Jag har ingen som känner mig utan och innan. Jag har ingen själsfrände. Ingen som alltid håller mig bakom ryggen, ingen som alltid är där när jag behöver någon.
Jag har bara mig själv. Det har alltid varit så. Den här distansen kommer aldrig försvinna.
Och jag har ansvar för min egen lycka.
Jag vet att den kommer. Jag vet att jag kommer att få till det men förmodligen inte på det sättet som folk runtomkring mig tror.
Ja tänk vad mycket klokheter jag fick ur mig bara av att jag haft ett kort samtal med en författare.
Känns jävligt skönt. Peppad är jag också. Önskar bara att jag hade två helt fria veckor NU från och med imorgon när jag bara kunde skriva.
Tack till dig som lyssnade...
Hon tipsade om stipendier man kan söka och få för att kunna ägna sig helt åt sitt skrivande.
Vi pratade om att mitt "jobb" stör mig i min process och att jag skulle vilja leva och andas mina texter men att det blir så hattigt när det är annat som måste göras. Hon kände igen sig i detta och berättade hur hon brukade göra och att hon nu har ett rum i en byggnad på Skeppsholmen dit hon går varje dag och skriver mellan 9-13. Fatta vad grymt.
Hon börjar med en promenad vid vattnet utan telefon eller annat och bara går, rensar huvudet, tar in bilder och ljud, dofter osv. Njuter och slappnar av, tömmer huvudet.
Jag vill leva på att skriva! Jag ska leva på att skriva. Jag skriver jag är jag lever jag brinner jag älskar jag utvecklas jag förvånas jag äcklas jag gråter jag blir förbannad jag fnittrar jag har blivit nykär i texten!!!
Norborg fick mig att inse att det inte är någon brådska. Att man inte ska ge upp. Hon gav ut sin första roman vid 32 och en novellsamling vid 40 så hey ingenting är för sent.
Tyvärr har jag människor omkring mig som verkar ha gett upp, tycker att allting är försent som varken ser ljus eller verkar känna någon hoppfullhet eller längtan medan jag sitter och tänker att fan vad grymt det är att göra det man vill, det man känner att man mår bra av.
Jag tror att alla människor brinner för något, de behöver bara vakna från sin trötta vardagsdvala och se vad det egentligen är de vill. För hur många omkring sig har man inte som absolut IIIIINTE gör det de vill/jobbar med det de vill/åker dit de vill/säger det de vill till den där personen osv.
Jag lever inte min dröm fullt ut just nu men jag gör det jag tror på och jag vägrar att sunka in mig i någon ge-upp-allt-suger-sur-inställning. Tycker man att något inte är bra i sitt liv så tar man tag i det. Är det något man längtar efter, drömmer om, brinner för så ser man till att försöka ta sig dit.
Man kämpar, har sitt sikte klart och har man inte det skissar man på en plan hur man ska ta sig dit och sedan KÖR MAN!
Så har jag gjort i hela mitt liv i alla fall och det har funkat.
Sedan kan jag säga att de senaste ungefär 6 åren har varit en kamp tillbaka till detta riktiga jag. Jag hade en ordentlig svacka som förpestade många år av mitt liv pga en vidrig sak jag var med om men det ska vi inte prata om nu. Det har varit en lång väg tillbaka men nu börjar jag känna igen mig själv förutom att jag blivit fet på kuppen. Depression makes even the best FAT.
Jag menar, har inte alla en dröm? Vad som helst! Det behöver ju inte vara att bo i ett slott eller något sådant överdådligt. Det kan vara vad som helst. Nu har det råkat vara att mina drömmar varit ganska stora och det mesta har jag lyckats med tidigare så varför skulle jag inte lyckas med det här?
Har man inget man brinner för är man antingen deprimerad, lat, har dålig självkänsla eller blev lobotomerad vid födseln.
Du ansvarar för din egen lycka!
Om jag är lycklig?
Faktiskt inte speciellt. Tyvärr. Det finns mer att vara ledsen över än att vara glad över på det personliga planet därför får det ligga och skvalpa lite på sidan just nu som det gjort ett tag för jag orkar inte. Jag vill göra det jag mår bra av, finner utveckling i och som tar mig framåt. Jag är inte en sådan som står och stampar på samma ställe.
Jag agerar. Men det finns något i mitt liv just nu som jag varken reagerar eller agerar ut för jag får ingen luft, energi av att ens försöka.
Jag lägger mitt allt i texterna, det jag vill få klart innan året tar slut. Nu är det dags för mig att vara egoistisk för en gång skull. Jag har varit alldeles för snäll de senaste åren, alldeles för mesig, generös. Det har slagit tillbaka. Jag har gett och gett av mig själv men inte fått något tillbaka.
Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Alla har någon.
Jag får kirra allt på egen hand. Jag har ingen sådan där bästis jag kan ringa mitt i natten och snacka med när ångesten är som värst. Som sover över tre dagar i rad och vi hänger i pyjamas och skrattar och pysslar och dricker vin i sängen. Jag har ingen som skulle kasta sig på en buss och komma hit för att jag drömt en hemsk dröm som gör att jag har dödsångest i flera dagar. Jag har ingen som känner mig utan och innan. Jag har ingen själsfrände. Ingen som alltid håller mig bakom ryggen, ingen som alltid är där när jag behöver någon.
Jag har bara mig själv. Det har alltid varit så. Den här distansen kommer aldrig försvinna.
Och jag har ansvar för min egen lycka.
Jag vet att den kommer. Jag vet att jag kommer att få till det men förmodligen inte på det sättet som folk runtomkring mig tror.
Ja tänk vad mycket klokheter jag fick ur mig bara av att jag haft ett kort samtal med en författare.
Känns jävligt skönt. Peppad är jag också. Önskar bara att jag hade två helt fria veckor NU från och med imorgon när jag bara kunde skriva.
Tack till dig som lyssnade...
Hundslynan.
Det är nog den vidrigaste bloggen jag läst hittills. Någon som har läst den?
Det är bland annat filmer upplagda när hon har möten med hundar if you know what I mean.
I dag var dagen när jag skulle få mycket gjort. Förutom jobb på morgonen: Träna, åka till min kompis nya butik och botanisera, få ordning på papper och kläder som ska säljas.
Nu sitter jag här och har vansinnigt ont i vänster hand, den knakar när jag böjer den bakåt, åt sidan och har svinigt ont i ryggen efter att ha tränat. KI-passet var dock jävligt skönt när det pågick men som vanligt fick jag ont nån timme efteråt, förmodligen för att jag använder muskler i ryggen som aldrig används annars (just de jag behöver träna upp men det tar tid).
Skulle även ha förberett feedback på texter till torsdag och fredag men jag kan inte koncentrera mig på att läsa för jag kan inte sitta still när jag har så här ont.
Har tagit en Brufen och hoppas att det släpper snart.
Går fram och tillbaka i lägenheten och får ingenting gjort.
Är i alla fall glad att min soffa åkt ut i grovsoporna, sover i en vecka till på madrass på golvet.
Faktiskt skönt för ryggen.
Känns dock lite back to teenage-life. Känns något patetiskt att inte ens ha råd att köpa en ny soffa och säng.
Sängen måste ämligen också ut, den är alldeles för mjuk, jag kan inte ens ligga i den utan att få panik. Just nu ligger en cirka 1 meters hög med kläder på den som jag ska rensa. Min katt ligger någonstans mitt i högen.
Känner mig otroligt stressad och pressad när jag inte får saker gjort som jag tänkt göra.
Detta bidrar förmodligen till att jag blir spänd i kroppen så att musklerna drar ihop sig på vissa ställen och så är jag inne i den berömda onda cirkeln.
W E L L
Inga mer jobb-pass förrän Söndag. Börjar UNI imorgon och det ser jag fram emot.
Sedan har jag skrivarskola torsdag fredag som jag inte är förberedd inför men har ju tid på mig. Imorgon imorgon!
Ju närmare det kommer ju mer stressad känner jag mig. Jag skjuter upp det för att jag ska prata inför hela klassen om någon annans text och det är svårt. Man vet inte tanken med texten och den ska närläsas med positiva ögon och det är så svårt att krysta ut något bara för att. Jag har dessutom haft oturen att få en i klassens texter nu flera gånger som jag bara...avskyr...men det kan jag inte säga ju. De är lite Mitt livs novell och snarare bara en redogörelse av vad huvudpersonen gör än boktext. Jävligt frustrerande. När vi bara sitter och diskuterar har jag inga problem att få fram åsikter och vad jag känner inför saker samt komma med bra idéer på förbättring på andras texter. Det är just när jag ska FÖRBEREDA någonting och prata inför alla som jag får panik.
Jag vill inte sätta mig och ta tag i det, jag ger upp innan jag börjar, sedan sitter jag där i klassrummet, får mer och mer panik ju mer det närmar sig min tur. Har oturen att alltid hamna sist av alla också så all min energi går till att oro mig inför när det är min tur.
Det är verkligen hemskt.
Detta hade dock ingenting med hundslynan att göra som tur är.
Det är bland annat filmer upplagda när hon har möten med hundar if you know what I mean.
I dag var dagen när jag skulle få mycket gjort. Förutom jobb på morgonen: Träna, åka till min kompis nya butik och botanisera, få ordning på papper och kläder som ska säljas.
Nu sitter jag här och har vansinnigt ont i vänster hand, den knakar när jag böjer den bakåt, åt sidan och har svinigt ont i ryggen efter att ha tränat. KI-passet var dock jävligt skönt när det pågick men som vanligt fick jag ont nån timme efteråt, förmodligen för att jag använder muskler i ryggen som aldrig används annars (just de jag behöver träna upp men det tar tid).
Skulle även ha förberett feedback på texter till torsdag och fredag men jag kan inte koncentrera mig på att läsa för jag kan inte sitta still när jag har så här ont.
Har tagit en Brufen och hoppas att det släpper snart.
Går fram och tillbaka i lägenheten och får ingenting gjort.
Är i alla fall glad att min soffa åkt ut i grovsoporna, sover i en vecka till på madrass på golvet.
Faktiskt skönt för ryggen.
Känns dock lite back to teenage-life. Känns något patetiskt att inte ens ha råd att köpa en ny soffa och säng.
Sängen måste ämligen också ut, den är alldeles för mjuk, jag kan inte ens ligga i den utan att få panik. Just nu ligger en cirka 1 meters hög med kläder på den som jag ska rensa. Min katt ligger någonstans mitt i högen.
Känner mig otroligt stressad och pressad när jag inte får saker gjort som jag tänkt göra.
Detta bidrar förmodligen till att jag blir spänd i kroppen så att musklerna drar ihop sig på vissa ställen och så är jag inne i den berömda onda cirkeln.
W E L L
Inga mer jobb-pass förrän Söndag. Börjar UNI imorgon och det ser jag fram emot.
Sedan har jag skrivarskola torsdag fredag som jag inte är förberedd inför men har ju tid på mig. Imorgon imorgon!
Ju närmare det kommer ju mer stressad känner jag mig. Jag skjuter upp det för att jag ska prata inför hela klassen om någon annans text och det är svårt. Man vet inte tanken med texten och den ska närläsas med positiva ögon och det är så svårt att krysta ut något bara för att. Jag har dessutom haft oturen att få en i klassens texter nu flera gånger som jag bara...avskyr...men det kan jag inte säga ju. De är lite Mitt livs novell och snarare bara en redogörelse av vad huvudpersonen gör än boktext. Jävligt frustrerande. När vi bara sitter och diskuterar har jag inga problem att få fram åsikter och vad jag känner inför saker samt komma med bra idéer på förbättring på andras texter. Det är just när jag ska FÖRBEREDA någonting och prata inför alla som jag får panik.
Jag vill inte sätta mig och ta tag i det, jag ger upp innan jag börjar, sedan sitter jag där i klassrummet, får mer och mer panik ju mer det närmar sig min tur. Har oturen att alltid hamna sist av alla också så all min energi går till att oro mig inför när det är min tur.
Det är verkligen hemskt.
Detta hade dock ingenting med hundslynan att göra som tur är.
Meningslöshet.
I dag är en sådan där dag som är så meningslös att det inte går att beskriva.
Har varit på "JAG-ÄR-EN-ROBOT"-jobbet 7-14 och det var så fruktansvärt meningslöst att det blev skrattretande. Jag och kollegan chockerades KRAFTIGT då vi insåg att klockan var 8. Det hade gått en hel timme!
Det hålls på med någon slags internet-uppdatering som gör att internet är otroligt segt. Nästan alla sidor man ska gå in på är blockerade, till och med jobb-mailen signalerar om farligt innehåll.
Man kan ju bli irriterad för mindre.
Det var inte alls mycket att göra idag heller...
Så har praktiskt taget suttit och stirrat på samma beställningsbild på skärmen i sju timmar idag.
En "Horjävel" fick jag i örat också.
Som tur var jobbade en kompis också, hade jag suttit där själv vet jag inte om jag hade överlevt.
Nu Stilnoct.
Ska bli underbart att få sova på riktigt några timmar. Uppstigning 04 imorgon.
Har varit på "JAG-ÄR-EN-ROBOT"-jobbet 7-14 och det var så fruktansvärt meningslöst att det blev skrattretande. Jag och kollegan chockerades KRAFTIGT då vi insåg att klockan var 8. Det hade gått en hel timme!
Det hålls på med någon slags internet-uppdatering som gör att internet är otroligt segt. Nästan alla sidor man ska gå in på är blockerade, till och med jobb-mailen signalerar om farligt innehåll.
Man kan ju bli irriterad för mindre.
Det var inte alls mycket att göra idag heller...
Så har praktiskt taget suttit och stirrat på samma beställningsbild på skärmen i sju timmar idag.
En "Horjävel" fick jag i örat också.
Som tur var jobbade en kompis också, hade jag suttit där själv vet jag inte om jag hade överlevt.
Nu Stilnoct.
Ska bli underbart att få sova på riktigt några timmar. Uppstigning 04 imorgon.
